A 1-grabbar spränger sten för bonde i Skillingaryd
Artikel ur Smålands Allehanda 26 november 1949
Bilderna kommer senare

   
Till vänster sitter vpl. 37 Hansson på övningens största sten som sprängdes. Han ses här med stubintråd och tändstickor i handen väntande på signalen. T h matutdelning: 4 Karlsson, 412 Johansson, 21 Malmqvist, 70 Johansson och 36 Hjertstedt hämtar ”käket”.

Skillingaryd. (Från vår lokalredaktion.)
Ända sedan artilleriets skjutskola hösten 1948 drog bort från Skillingaryd för att ”bosätta” sig i Willingsberg, har det varit tyst i samhället. Militären satte rush på samhällsbilden och affärerna, det har säkert mer än en affärsman fått känna på.

Helt utan ”grårockar” har dock Skillingaryd inte varit. Förband från olika regementen, bl a A 6, har gjort visiter, fast dessa i regel varit av kortare slag. För tillfället gästar Svea Artilleriregemente från Stockholm samhället.
Den 1 december drar även de bort, för att efterträdas av nya förband, som skall utnyttja skjutfältet och den klassiska slätten. Tidningens medarbetare gjorde nyligen ett besök hos grabbarna och vi valde ”närskyddstroppen” som tillhör stabsbatteriet. Den har sedan några dagar varit sysselsatt med sprängtjänstövningar, d v s sprängning av sten, röjning och planering.
Dessa sprängtjänstövningar har dock ej skett på kronans marker utan hos lantbrukare Karl Andersson i Hallafors, vars gård ligger på vägen Vaggeryd-Tofteryd. På åkrar tillhörande honom, fanns mycket sten som skulle bort och man valde klokt nog att hjälpa honom med denna ”röjning” samtidigt som grabbarna fick övning i sprängtjänst.

Då vi kom fram till platsen, var lunchrasten i det närmaste avslutad och man var i full färd med att sleva i sig de sista matbitarna, allt medan man lät snacket gå. Truppen består av sammanlagt 35 man med sergeant Elvqvist som chef.
Sprängningsområdet verkade inte så inbjudande till en åker, just då. Stenar och djupa hålor vittnade om att man utfört ett gott arbete. Buskar och annat skräp brändes och flera bål värmde snart i den råa kalla luften.. Några order gavs och inom kort var alla sysselsatta med att göra klart för nya sprängningar.

Arbetet var mycket intressant att följa. Militär stelhet och maskning syntes inga spår av. Sergeant Elvqvist underströk också att bättre grabbar än dessa får man leta efter, och själv får han säkert tillsammans med sina två furirer ta åt sig äran av att ingen ville ”strejka”. Sammanhållningen, befäl-meniga, var sällsynt god.
Detta, att arbetet utfördes för en lantbrukare samtidigt med militärtjänst, gjorde nog även sitt till, att pojkarna så helt gick in för sina olika uppgifter.

Övningens största sten skulle bort. Det var en bjässe på åtskilliga ton som i hast gjordes klar för sprängning. Man grävde tillräckligt djupt för att kunna placera en laddning under stenen, så den ”lyftes upp”, i stället för att sprängas i småbitar. Laddningen placerades, hålet fylldes igen och på stenen satt nu ”tändaren”, med stubintråden och tändstickorna i hand och väntade på order att tända på, medan alla mannarna sökte skyddsställning.
Signalen kom, stubinen tändes och bråttom fick ”tändaren”, vpl. 37 Hansson. Efter en stunds väntan gick skottet och en väldig kaskad av jord och grus åkte i luften tillsammans med stenen, som hamnade lika hel ett 20-tal meter från sin tidigare plats. Platsen efter sprängningen såg ut som efter en större krevad: ett hål så stort och djupt, att överfurir Löfgren nästan försvann, när han ställde sig däri.

Sergeant Elvqvist omtalade bl a, att sprängningar sker på olika sätt: genom elektrisk tändning, stubintändning, samt serietändning. Han omtalade även, att stenarna ibland kastades upp 30-40 meter, även om de väger ett ton eller mera.
Sergeanten berättade, att denna sprängtjänst gått bra. Inga olyckor har inträffat och gör det sällan, om man bara följer föreskrifterna ordentligt.
Grabbarna har skött sig utmärkt. Att lantbrukare Andersson i Hallafors inte hade något emot detta militärbesök är inte svårt att räkna ut. Nu fick han ju gratis och utan besvär stenen bortsprängd. Av självaste militären.

B. P-n.