I likhet med färden till Bockavärnet för några veckor sedan blev det en tankeväckande hembygdsresa som visar att skjutfältet inom sina gränser inte bara bjuder på betong och kanoner och utan också gamla kulturbygder.
Problemet är att dessa gamla stråk av kulturlandskap snart är ett minne blott. Det är inte haubitsar och granatkastare som är hotet mot resterna av det gamla kulturlandskapet på skjutfältet. I stället är det naturen som tar tillbaka vad människan erövrade under århundraden.
Stora Hässlehult
Ett besök på Stora Hässlehult säger det mesta om detta hot utan att så mycket behöver sägas.
Ett besök på Stora Hässlehult bjuder på en mix av intryck; en stilla kväll som den här vilar det fortfarande en tilltalade lantlig idyll och stillhet över platsen:
Än kan man plocka äpplen och körsbär från fruktträden. Med en smula fantasi går det att för sitt inre mana fram bilden av två gårdar med människor arbetande i ladugårdar och på ängs- och åkermark.
Men hur länge? När jorden inte brukas tar naturen snabbt tillbaka vad som vanns av människorna som verkade här. Gräset växer redan meterhögt och döljer hus- och ladugårdsgrunder.
En resa i tiden
Med Karin Ericsson som berättare från en upphöjd plats på en sten under ett gammalt äppelträd fick vi vara med om en tidsresa från 1700-talet fram till våra dagar. Resan åtföljdes av ett omfattande persongalleri och slutade 1941 när familjen Anton Lindgrens stora boningshus revs och fördes till Skillingaryd får att återuppbyggas.
Så sattes punkt för Stora Hässlehults månghundraåriga historia när krigsmakten behövde större arealer att öva på. Mitt under brinnande världskriget var det ingen som ifrågasatte det markförvärvet.
Bevarar arvet
Lyckligtvis har många hjälpts åt att bevara minnet av Stora Hässlehult och människorna som bodde där. Joel Andersson gjorde på sin tid stora insatser och Karin Ericsson är en av dem som har fört hans arv vidare.
Men en person saknades den här kvällen:
Seth Lindgren född och uppvuxen på Stora Hässlehult avled förra veckan. Han gjorde på sin tid ett jättejobb med att dokumentera gårdarna på skjutfältet och människorna som brukade jorden där.
Kåre Boberg