Skillingaryd (Folkbladet)
Skillingaryd hade inte varit vad det nu är utan den åkdonstillverkning som förekom i början av 1900-talet.
Tillverkning av olika åkdon var nämligen den dominerande industrin i Skillingaryd.
En av dem som var med och arbetade med detta var Gotthard Andersson.

Gotthard är nu 83 år och bor på Södra Järnvägsgatan i Skillingaryd. Han är född i Hult utanför Åker. Efter skolans slut provade han på olika sorters arbeten. Men det han sysslade mest med var byggnadssnickeri.

Jobbade 1991–1966
1919 började han arbeta i Thulins smedja i Skillingaryd. Där var han sedan ända till 1966 då firman upphörde.
– Det var ett mycket intressant arbete, säger Gotthard.
– Jag sysslade med bland annat hjultillverkning. Det var gamla och omoderna lokaler. Och de var säkert också ganska så farliga. Men några allvarligare olyckor inträffade aldrig.

Lönen sjönk
– Vad lönen var i början kommer jag inte riktigt ihåg. Men ett av de första åren var det 93 öre i timman. På 30-talet sjönk lönen ett tag till 70 öre. Det var under depressionens svåra dagar.

Företaget gillade inte fackföreningar
– Omkring 1938 bildade vi en fackförening på företaget. Men det var först efter stora besvär. Företagsledningen såg inte bildandet med blida ögon. Man gjorde allt för att stoppa oss. Men en ombudsman från Stockholm reste ner till oss i Skillingaryd. Det gav till resultat att fackföreningen bildades.

Rädd för konkurrens
– Företagen i Skillingaryd var mycket rädda för ny konkurrens. De ville inte ha andra industrier. Då skulle de få betala högre löner. Och det ville de ju inte.
– På Thulins var vi som mest 120 anställda. Det var då endast 1.100 invånare i samhället. Dessutom var många anställda på de andra snickerierna och tillverkarna av åkdon. Det var till exempel på Ljungberghs.

Kallt och varmt
– På vintrarna var det kallt att arbeta och på somrarna varmt. Isoleringen var dålig och fläktar saknades.
– Arbetstiden var också lång. I början var det över 50 timmar i veckan. Men 1921 kom lagen om 8-timmars arbetsdag. Då blev det alltså 48-timmars vecka.

Thulins brann
– 1959 brann huvudbyggnaden på Thulins. Det byggdes en ny men redan 1966 var det slut. Då var vi 30 som jobbade kvar.
– Jag var själv på ett annat företag till 1969. Sedan tyckte jag det räckte med arbete, berättar Gotthard Andersson.
De gamla fabrikerna är nu blott ett minne. Men att de har haft stor betydelse för utvecklingen i Skillingaryd är helt klart.

Per Bunnstad