I mitten av juni 1899 kom biskop Lindström till Tofteryds pastorat för visitation och installation av den nye kyrkoherden K.O. Eriksson.

Kyrkoherde K.O. Eriksson har med sin vackra handstil skrivit en utförlig berättelse om den omfattande visitationen, då Byarum och Bondstorp var annexförsamlingar till Tofteryd.


Det var både beröm och många påpekanden som Hans Högvördighet delade ut. Bland annat påpekade han att en utvidgning av Tofteryds kyrkogård var nödvändig. Kyrkogården var för trång, men förslag hade blivit väckt om utvidgning vid kyrkan eller anläggning av ny begravningsplats i Skillingaryd,

När Halmstad - Nässjö Järnväg invigts 1878 började Skillingaryd utvecklas från bondby till industriort. Befolkningen och företagen drogs närmare järnvägsstationen. Det hade byggts skola, missionshus och sparbank

Kyrkogårdskommittén kom fram till att man i stället skulle iordningställa kyrkogård i Skillingaryd. Den 9 oktober 1905 togs beslutet, men det tog över 15 år innan något mer hände.

1909 visiterade Hans Högvördighet biskop Lindström åter Tofteryds församling och kyrkorådet meddelade att begravningsplats skulle ordnas i Skillingaryd.

Men ingen åtgärd gjordes. Sen utbröt 1:a världskriget 1914 med mobilisering, ransoneringar och dyrtid.

När så freden kom och befolkningen började planera mera långsiktigt, flyttade ytterligare företag till samhället och därmed ökade också antalet invånare. Kyrkoherde K. O. Eriksson avled hastigt 1918 och kyrkoherde A W Rendahl tillträdde. Kyrkoherde Rendahl hade både en imponerande röst och kroppshydda och ägde en stor portion pondus.

Anbud 1919
Våren 1919 infordrade kyrkogårdskommittén anbud på upplåtelse av mark för anläggning av begravningsplats i Skillingaryd.

Till sammanträdet i juni hade 5 erbjudanden inkommit. Av dem hade kommittén föreslagit Karl Bengtsson och Anders Gustavssons erbjudande. Det var ett 20.000 kvadratmeter stort område som gränsade till Alshults ägor. Kostnaden var 2.000 kronor.

Alla Skillingaryds gårdar hade mark som gick från Storgatan ner till Lagan. De övriga som erbjöd mark var J F Eriksson Månsabo, Enok Persson i Fåglabäck, J.P. Johansson, Pålen samt Lundbergs sterbhus som ägde mark utmed vägen till Tofteryd.
Alla förslagen diskuterades noga och i beslutet antogs kommitténs förslag.

Området skulle tillträdas i april 1920 och en särskild kommitté tillsattes. Samma dag hölls kyrkostämma, vilken beslöt enligt rådets förslag.

Kommittén, som tillsattes, bestod av fabrikör O Ljungbergh, disponent. A Karlsson, smeden J. Källgren, byggmästare. E Almqvist samt kyrkoherde A W Rendahl.

I oktober 1919 godkände kyrkostämman ritningen över anordning med gravplatser, gångar och planteringar, som utförts av ingenjör N. Christiansson.

Men till 15 november 1919 var extra kyrkostämma utlyst.
En skrivelse från kommittén upplästes. Man önskade frånträda beslutet att köpa tomt av Bengtsson och Gustavsson och i stället inhandla mark som erbjudits av J F Eriksson, Månsabo.

Som skäl anförde kommittén att inom Skillingaryds samhälle var allmänt missnöje på grund av att tomten låg för långt utanför samhället. Erikssons tomt hade samma pris, den nya tomten skulle utgöra en del av samhället och vara en prydnad för densamma och skulle medföra lägre kostnader för ljus och vattenledningar med mera.

Det blev naturligtvis votering med tre förslag – att fasthålla tidigare beslut – att inköpa Erikssons tomt - att utvidga Tofteryds kyrkogård.

Förslaget att inköpa Erikssons tomt vann med stor marginal.
Men så enkelt var det inte!!
Karl Bengtsson överklagade först till Kungliga Befallningshavanden och sedan till Kungl Maj:t
Till kyrkostämman den 15 november hade 75 röstberättigade infunnit sig personligen eller genom ombud.
Röstningen utföll med överväldigande majoritet för JF Erikssons tomt.

I det här sammanhanget bör påpekas att samhället vid den tiden slutade vid Thor Ahlgrens och Fåglabäcksvägen. Därefter låg Karl Bengtssons gård, Johanssons fastighet och Pålen. Sen var det bara ”stubbafälla” ända till Götafors.

I april 1921 godkändes kyrkogårdskommittén förslag att inköpa skogsbeståndet för att kunna anlägga en skogskyrkogård och Stadsträdgårdsmästare N. Andersson, Jönköping hade utarbetat ritning över det nya begravningsområdet jämte arbetsbeskrivning och kostnadsförslag.

Kostnadsförslag den 19 maj 1921:
Köpesumma med skog 3.600 kr
Mur med grindar 8.500 kr
Övrigt stängsel 860 kr
Borttagning av träd 200 kr
Upptagning av gångar 500 kr
Jord och grus 1.500 kr
Plantering av lövträd 200 kr
Summa kronor 15.360 kr

Till biskop Ludv. Lundbergs visitation 1921 hade kyrkoherde Rendahl lämnat en mycket utförlig ämbetsberättelse för Tofteryds pastorat. Man fick bland annat veta att folkmängden vid förra visitationen (1909) var 2.224 och nu 2.530.
Största befolkningscentrat var i Skillingaryd med 1 352 personer.

Arkitekt M. Westerberg, Stockholm, hade på uppdrag av Kungl. Byggnadsstyrelsen omarbetat förslaget till begravningsplats. Det godkändes i januari 1922.
Den 22 maj godkändes M Westerbergs ritning av två mindre hus, likbod och uthus.
Den 20 augusti godkände kyrkostämman en ritning av M Westerberg avseende krucifix.
Tiden närmade sig den 10 september. Men i stämmoprotokollen står inget om arbetet att förvandla den oländiga skogsmarken till begravningsplats eller vilka som uppförde den vackra muren, smidde grindarna och korset.

De byggde
I en tidningsartikel för 30 år sen kan man läsa att arbetet påbörjades sommaren 1922. Området var skogsmark, som krävde stora arbetsinsatser för att göra kyrkogården ändamålsenlig. Ernst Almkvist och Johan Källgren var de som svarade för upprensning och planeringsarbetena.

Mot Storgatan anlades den vackra rullstensmuren, som täcktes med torv. För det arbetet ansvarade Carl Jonsson. I samband med anläggningen av muren restes vid huvudingången en minnessten med årtalet 1922, ett kors och en palmkvist.
Hemmansägare Justus Andersson fick i uppdrag att sätta upp gärdesgårdar på två sidor.

Likboden och redskapshuset murades av murarmästare G. Ljungblad.

Ingenstans står att läsa vem som tillverkat de mycket vackra och gedigna grindarna. Men enligt en uppgift är de utförda av den skicklige konstsmeden Albin Engholm.

Invigningen
Så kom den 10 september 1922 då invigningen av Tofteryds nya begravningsplats (OBS! inte kyrkogård) i Skillingaryd förrättades av kontraktsprosten V. Bengtsson från Kärda.

Jönköpingspostens reporter har beskrivit högtidligheten:
Den inleddes med att ”åskådarna” tågade runt kyrkogården. I täten marscherade Frälsningsarméns musikkår, som spelade en psalm under marschen. Efter musikkåren gick de assisterande prästerna, kyrkorådet och byggnadskommittén. Därefter kom en trupp skolbarn samt åskådare. Man stannade framför korset i kyrkogårdens mitt.
Skolbarnen sjöng en hymn, musikkåren spelade en psalm och därefter talade kontraktsprosten Bengtsson över Joh. 20:11 ”Men Maria stod utanför graven och grät”. Han förklarade begravningsplatsen invigd och nedkallade Guds välsignelse. Därefter läste de assisterande prästmännen vad Bibeln
säger om livet, döden och uppståndelsen.
När sedan skolbarnen sjungit en psalm , ledde kyrkoherde Rendahl i bön och det hela avslutades med korum.
”Den nya kyrkogården är enastående i sitt slag, emedan den befintliga vegetationen i mesta möjliga mån bibehållits. På tre sidor är kyrkogården omgiven av barrskog och å själva kyrkogården har denna fått kvarstå, så att de dödas vilorum ter sig som en lugn och rogivande park.”
Ett gediget arbete hade utförts och kyrkogårdskommittén kunde säkert känna sig ganska belåtna.

Begravningarna
Men hur tillgick begravningarna utan klockringning eller kapell?
Man samlades oftast i hemmet och hade utfärdsbön. Den döde transporterades med lastbil eller hästdragen vagn. Efter tågade de sörjande. Procession gick ofta den långa vägen utmed Riksettan – ofta med en musikkår, fanbärare och prestaverande i täten. Trafiken stoppades upp. Ibland kunde bilar få tillåtelse att köra sakta förbi.

På begravningsplatsen placerades kistan framför korset och deltagarna samlades omkring och där följde begravningsceremonin.

Säkert kändes behovet av kapell och klockor angeläget – inte minst vintertid.
Den 13 september 1922 upprättades instruktion för kyrkogårdsvaktmästaren.
I lön skulle han åtnjuta 200 kr/år av församlingen och åtta kronor för öppnande och igenfyllning av varje grav. Den senare ersättningen lämnas av den avlidnes anförvanter.
Första kyrkvaktmästaren var Algot Sjölin

Fortsättning om begravningsplatsen i Skillingaryd vid kyrkogårdsvandring 2003