Hans, 50 år efter VM-finalen, här i Skillingaryd 28 juni 2008.

I kväll kl. 18.15 får vi se VM-finalen 1958 Sverige-Brasilien i repris. Det är SVT som sänder denna svensk fotbolls mest minnesvärda händelse.

En av dem som såg matchen var storebror Hans Bunnstad. Som elvaåring fick han ta tåget själv upp till Stockholm för att följa med morbror Nils-Gunnar på bland annat fotbollsfinalen. En otrolig upplevelse för en ung grabb från lilla Horda söder om Värnamo. Senare flyttde Hans till Skilingaryd och numera bor han i Värnamo.

Ser matchen igen
– Det var en jättestor upplevelse, säger Hans om det 50-åriga minnet.
Givetvis sitter han bänkad framför teven i kväll för att än en gång se VM-finalen. Och i morgon blir det självfallet EM-finalen Tyskland-Spanien. Fast inte på själva arenan utan i TV-soffan.
Och här intill kan Hans biljetter, fotografier med mera från 1958 studeras.

Det blev 2–5
VM-finalen Sverige-Brasilien slutade 2–5.
Laguppställningar:
Sverige: ”Rio-Kalle” Svensson, Orvar Bergmark, Sven Axbom, Reino Börjesson, Bengt ”Julle” Gustavsson, Sigge Parling, Kurt Hamrin, Gunnar Gren, Agne Simonsson, Nils Liedholm, Lennart ”Nacka” Skoglund.
Brasilien: Gilmar, Djalma Santos, Nilton Santos, Zito, Bellini, Orlando, Garrincha, Didi, Vavá, Pelé, Zagallo.

Per Bunnstad

Semester
med VM i fotboll
Kåseri från 1998, tidigare publicerat i Finnveden. Inlagt här 28/6 2008

I dag börjar VM i fotboll och det är bara två dagar kvar till semestern!
Jaså, du som idrottsfantast kommer alltså att tillbringa ledigheten framför TV:n, tänker nog många.
Jag måste också tillstå att det ligger en hel del sanning i den här förmodade tanken.
Vi har VM i de flesta idrotter men inget är som VM i fotboll. Inte ens VM i friidrott.
*
Just nu sitter jag med den bärbara datorn i knät, försöker vara social på Mors dag samtidigt som det är en krönika från VM i fotboll i USA på TV – som jag delvis måste avstå att titta på eftersom familjen i övrigt hellre vill se Batman. Jag hinner dock se en del; ser Jonas Thern och de andra kramas om efter den fantastiska svenska VM-insatsen i USA. Minns ni att det blev brons? svenska landslaget av modell 94 var det bästa sedan början och mitten av 70-talet med dominanter som Ralf Edström, Glenn Hysén och Roland Sandberg.
*
Nu har vi inte längre någon Jonas Thern i svenska fotbollsandslaget och inte heller något svenskt lag i VM. Visst känns det bedrövligt, men VM är ändå en fantastisk upplevelse. Vi får hålla tummarna för i första hand Norge och andra hand för Danmark.
*
”Mitt” första VM var 1958. Blott sex år gammal hade idrottsintresset väckts. Storebror Hans, fem år äldre, skulle få följa med morbror Nils-Gunnar till Stockholm för att se finalen Sverige-Brasilien. Gissa om det fanns en besviken, tårögd och mycket, mycket arg liten grabb kvar hemma i Horda. Denna traumatiska upplevelse har förföljt mig under årens lopp.
*
Men dessbättre har kommande VM delvis gjort att VM 1958 är ett av många trevliga fotbollsminnen. Inför VM 1994 skrev jag så här ”Det är som Gunde brukar säga: man får ståpäls. Det får man bara man tänker på VM i fotboll. Vi fotbollstokiga - och vi är ganska många - kommer de närmaste veckorna att se ut som zombier, gå omkring rödögda i dvala på morgnarna som om vi varit på en hejdundrande fest. Och nog måste vi kalla VM i fotboll för en fest. Ett VM i fotboll slår ut det mesta. Det är väl bara giftermål och barnafödande som kan konkurrera.”
*
Så här fyra år senare måste raderna förändras, men bara på en punkt. Vi behöver inte vara rödögda eftersom vi kan sova som normalt. Det är ju matcher på eftermiddagar och kvällar. Tack och lov.
*
Man säger att det var bättre förr. Det säger alla äldre, men tänk vad fel de har. Allt har i stället blivit bättre – nåja det finns ju undantag som att vi gått med i EU och att Djurgården trillat ur fotbollsallsvenskan – men när det gäller standarden på fotboll är det helt klart: den har blivit avsevärt bättre. Det finns dock ett allvarligt men.
*
När något är fel i samhället försöker politikerna ändra lagstiftningen så att det ska bli bättre. ”Men” i fotbollen är att alla drabbas av måltorka. Vad gör man då, vattnar? Nej, inte alls. fotbollspamparna låtsas som det regnar ändå! Man gör inget alls för att det ska bli en offensivare fotboll, mer än möjligtvis att man införde trepoängsregeln. I övrigt är allt sig likt förutom små, små regeländringar som förbud att passa egen målvakt så såvida man inte nickar (!) straff när en frispelad motspelare följs och något hårdare bedömning i samband med orent spel.
Få är nog så konservativa som idrottsledare i allmänhet och fotbollspampar i synnerhet.
*
För att locka folk tillbaka till arenorna och få fler att se matcher på TV finns det enkla regeländringar som borde kunna genomföras. Min dröm är följande: tillåt fria byten i fotboll precis som i de flesta andra lagidrotter, inför en offsidelinje och låt det vara inspark i stället för inkast. Och om inte det här är nog: öka målets storlek.
Trots de nuvarande reglerna kommer det nog att bli ett intressant VM. Visst minn vi 1994 när Sverige var så bra - läs när Thomas Ravelli höll oss kvar ända in i andra halvlek i semifinalen mot Brasilien. Och hur hemskt det kändes när Jonas Thern efter en timmes spel blev utvisad. Jonas spelade 0–0 mot brassarna. Men så gjorde Romario 1–0 och det var samma visa som 1958. Skillnaden var dock sex mål. Nog var det roligare med förlust med 2–5 då än med 0–1 nu.
Vi svenskar får stå vid sidan den här gången. en och annan lär besöka Frankrike för att se profiler som Ronaldo, Bierhoff, Djorkaeff, Zamorano...
Och även om kåsören hoppas på norskt VM-guld så går det lika bra med Brasilien.

Per Bunnstad

Fotnot 2008 om VM 1994: Brasilien vann finalen mot Italien (3–2 efter straffar) och Sverige tog mycket överraskande brons (4–0 mot Bulgarien)

Den svenska truppen:
Thomas Ravelli
Roland Nilsson
Patrik Andersson
Joachim Björklund
Roger Ljung
Stefan Schwarz
Henrik Larsson
Klas Ingesson
Jonas Thern
Martin Dahlin
Tomas Brolin
Lars Eriksson
Mikael Nilsson
Pontus Kåmark
Teddy Lucic
Anders Limpar
Stefan Rehn
Håkan Mild
Kennet Andersson
Magnus Erlingmark
Jesper Blomqvist
Magnus Hedman
Förbundskapten: Tommy Svensson

Världslaget som togs ut bestod av:
Michel Preud'Homme (Belgien)
Jorginho (Brasilien)
Márcio Santos (Brasilien),
Paolo Maldini (Italien);
Tomas Brolin (Sverige)
Dunga (Brasilien)
Gheorghe Hagi (Rumänien)
Krassimir Balakov (Bulgarien)
Roberto Baggio (Italien)
Romário (Brasilien)
Hristo Stoitchkov (Bulgarien)