Mölnbo, Södertälje
Webbstrateg, tidigare journalist med rötterna i Skillingaryd. En av musikfantasterna i "Fridstockgänget"
Blogg Torbjörn Åkerblad • www.skillingaryd.nu • Startsidan för blogg
| Torbjörn Åkerblad Mölnbo, Södertälje Webbstrateg, tidigare journalist med rötterna i Skillingaryd. En av musikfantasterna i "Fridstockgänget" |
|
| 30 januari 2010 Trevande början, lovande fortsättning 2010 rivstartade och plötsligt är man mitt i första månadens sista helg. Trippelsynkad vinterkräksjuka och tvenne gånger insnöad bil är några av minnena jag bär med mig från denna månad. Det känns ju sådär, måste jag säga. Resten av året ser ljusare ut. Redan den 1 februari, på måndag alltså, är det dags för årets första musikupplevelse. Wolfmother`s 70-riff och Berns takkronor blir nog en smakfull kontrast, tror jag. Har även gott hopp om att få återse AC/DC i juni. Men framför allt ser jag fram emot att bli tvåbarnsfarsa i början av sommaren. Det är såklart så stort att vi fortfarande försöker ta in vidden av detta, här hemma i familjen. Universum får liksom två centrum. Jag gläder mig också åt dotterns intresse för musik. Vi har riktigt sköna stunder med gitarr och marraccas (tack CJ!) och hon dansar gärna till Song 2 med Blur. Jag är milt uttryckt part i målet, men det var ju en slags segerkänsla när ljudmattan av barnvisor bröts av gitarr-crunch som välsignats med go ahead från lilltösen. Jag sneglar redan på Motorheadplattan med läderomslag och ser danspotential… |
||
| 18 december 2009 Insnöat kalenderbitargodis Hade stora problem att ta mig ut från tomten med bilen i dag, ändå har vi skottat fyra gånger på två dagar. Men det får man ta, för en vit jul vill man ju ha. Kanske hinner man i år inte bara ta ner längdskidorna, utan till och med vingla ut i spåren i år. Förra året blev det bara det första momentet. Lite kalenderbitarfakta som P1 lärde mig när jag var hemma för VAB i dag: Det är första gången sedan 1995 som hela Sverige har en vid jul. Innan dess var senaste tillfället 1981. Det är väl då man har sina minnen av grottsystem i snövallarna kring Östra Allégatan. Ska 14-års intervallerna fortgå så är man 50-taggare nästa gång. Det. Känns. Tungt. Jaja, åldern är bara en siffra, heter det ju. Fick lite julstämning av en annan ålderman förra helgen – Ebbot & co i TSOOL höll hov i Uppsala. Första gången jag helt slumpartat lyckas se både första och sista spelningen på en turné – Katalin övertrumfade Cirkus, måste jag säga, även om det var coolt att se den skäggige kaftanmannen glida upp ur golvet på Cirkus i ett hav av rök och vitt ljus med armarna utsträckta som en messias över god musiksmak. I Uppsala bjöd de dessutom på mer udda karameller, som Jehova Sunrise och Lost Prophets In Vain – låtar som är personliga favoriter för egen del. Årets julklapp brukar det tjatas om så här års också. För min del: Hawkwinds självbetitlade första platta på originalpress från 1970 i perfekt skick. 15-års letande avslutades i samband med förvärvet i Malmö för ett par veckor sedan. Det bräcker spikmattan, tro mig… God Jul & Gott Nytt År! |
||
| 9 november 2009 Bok i stället för TV Vad kan få en rik idrottspersonlighet med en lyckad karriär bakom sig att ställa upp i reklam för skrupelfria spelbolag, registrerade i skatteparadis långt från Sverige? Jag har ställt mig frågan varje gång jag sett något av de kända fejorna göra tokrolig reklam för onlinespel. Helt oförklarligt ställningstagande av någon som har både pengar och folkets kärlek, tycker jag. |
||
| 1 november 2009 Behöver musiken hjälp? Det blir allt vanligare. En dator ersätter den gamla stereon. Skivorna, som har tankats in på hårddisken, stuvas undan. Det är inte bara praktiskt, utan också i linje med de strömlinjeformade katalogbilderna av ett modernt hem. Gällande cd-skivan så är jag inte förvånad. Redan i början av 90-talet gick diskussionerna om cd-skivans begränsade livslängd. Att den rent fysiskt bara skulle hålla en begränsad tid och i takt med yttre påverkan – syre, slitage – så småningom skulle bli obrukbar. Spotify och mobiltelefonerna har gett oss nya vanor. Det är on demand som gäller, musik där jag är och när jag känner för det. Själv har jag inte blivit iphone-ifierad ännu. Jag tycker att kostnaden är ett problem. Ett dyrt telefonabonnemang för att jag ska kunna surfa med mobilen. Och en del oklarheter kring hur mycket telebolagens surftid, mätt i GB / månad, som det är rimligt att jag binder mig vid. Inte lätt att få raka besked från den där Hederlige Harry-branschen. Men framför allt är det musikens kraft som får mig att tveka. En bra låt på youtube i all ära, men en riktigt bra skiva, ett album, det är ju ett verk jag vill ha som helhet. Jag vill ta på omslaget och jag vill inte lyssna på en taskig mp3-komprimering – jag vill höra musiken med bästa möjliga ljud. Vad innebär då detta? För mig just nu: status quo. Inte enbart rockbandet då, utan även deras mesta mediebärare – vinylskivan. Finns en bra skiva pressad på vinyl så köper jag hellre den än ett saltat mobilabonnemang och en lur som jag vet kommer packa ihop om ett eller två år. Dessutom, jag skulle inte vilja sitta med framtidens motsvarighet till Stones Exile on Main Street på framtidens motsvarighet till ett usb-minne och yra om att ”this is the shit”. Det vore ju för sorgligt. Men till sist, min disclaim. Jag vet ju att jag sett till övriga majoriteten har fel. Mobilsurf är både dagens och morgondagens sätt att använda Internet. Jag kommer också att vilja streama musik via telefonen. Eller rättare sagt, jag vill – nu! Men jag är brydd över mobilsurfens inverkan på musiken. Kanske ska jag starta en stödgrupp för musiken? 00-talets Band Aid? På Facebook...? Förresten – i dag avslutas allsvenskan. Det känns som att det är just den här dagen precis hela allsvenskan handlar om – avgörande matcher i topp och botten. Riktigt kul! |
||
| 26 oktober 2009 Fotbollens huvudstad Aftonbladet har utsett fotbollens huvudstad – Södertälje! Lite kul läsning bifogas här. Avgörandet för Södertäljes del fälldes i Jönköping och det är ju en grymt spännande vecka både i toppen och botten i allsvenskan. Sen följer mer spänning – kvalspänning, återstår att se om det blir ett 08-slag mellan Assyriska och ett av Stockholmslagen. Men själv ser jag fram emot att få se HV för andra gången på drygt en vecka, det är ju trots allt vintertid nu ;-) |
||
24 juli 2009 Har däremot avrundat rocksommaren. Tänkte att den skulle krönas av Metallica i Hultsfred, men de framstod som ganska stela och osvängiga när de stolpade upp på scenen samtidigt som Primal Screams rundgång ebbade ut på scenen mitt emot. Senast jag såg Primal Scream var 1993 och få trodde nog att bandets karismatiske sångare skulle överleva sekelskiftet. Men en moppeuppväxt senare är han tillbaka mellan nästan precis samma knottsvärmade björkar i Hultsfred, Reverend Bobby Gillespie. Och där han satt i skräddarställning med simmig blick senast spelar han nu dansande ett välsignat tamburinspel och blandar och ger från en aktningsvärd skivkatalog. Blues, soul, rökig gospel - allt med perfekt pitch i sången och bredställ hos orkestern. Som sagt, jag hade längtat efter att få se Metallica för första gången, men behållning var att få se Primal Scream för andra gången. Så kan det vara. Vi har även hunnit med att ha en syskonträff i Bombardier Arena till tonerna av Deep Purple. De fyllde kvällen med idel klassiker, levererade med spelglädje trots 40 år av rutin. Mäktigt. Nu är siktet inställt på västkusten. Husrenovering och inskolning på dagis är nära på papperet, men inte i sinnevärlden. Sommaren är alldeles för bra för såna världsligheter, regnet till trots! |
||
| Midsommardagen 20 juni 2009 Bredband på väg Sitter på bussen på väg till Göteborg och AC/DC på Ullevi - kul upptäckt att det fanns bredband så man kan blogga! Midsommar var lugn – bortsett från vädret. Infernaliskt regnblandat hagel. Känns bekant, har varit på två utomhuskonserter sista tiden och varit tvungen att vara klädd i sydväst med alla tillbehör. Måtte det inte upprepas i morgon... Har velat se hjältarna från Australien så länge jag lyssnat på musik, sitter med deras första inspelningar i lurarna nu och tänker att snart är det dags! ´74 Jailbreak, en 14-årig Angus på gitarr, spelandes så de flesta gitarrister hamnar i skuggan. Vilket band! Sen blir det nog lugnt med konserter för ett tag. Kanske. Med blå himmel och rockens pionjärer på scen finns risk för mersmak. Men blir det regn så ställer jag nog in siktet på gösfiske istället. Det är en mer sydvästanpassad miljö, känns det som! |
||
| 5 juni 2009 Vilken helg! Det enda som frestade mitt humör var arrangören Live Nations sätt att ta emot besökarna. Fullständigt kaos i över en timme, ingen som kunde berätta för alla med ståplatsbiljett var de kunde gå in. Själva trillade vi in på planen samtidigt som herr Lofgren. Men det var några tusen som missade den entrén, surt om man är ute i god tid och ändå inte får valuta för hela den svindyra biljetten. |
||
| 27 april 2009 Mellan hägg och syrén (eller mellan hockey och fotboll) Jag var i Skillingaryd för ett tag sedan, det blir alldeles för sällan nu för tiden. Kul att se de olika byggprojekten, inte minst i dessa krisens dagar. På många andra håll har byggande lagts på is och det är ju synd eftersom det spär på arbetslösheten. |
||
| 4 mars 2009 Resan, etapp två – och ett inlägg i konstdiskussionerna Nu undrar väl alla hur det gick med min tågresa, förra inläggets kioskvältare… Det blev biljett till slut. Men i morse kom jag på att det nog vore bättre att åka dagen efter istället. Det stod att jag kunde avboka biljetten – bra tänkte jag, innan jag hann till det finstilta. ”inga pengar tillbaka”. Då skulle jag betalt en extra avgift. Jag tackar SJ för upplysningen att jag kan avboka utan att få ersättning så att de kan sälja min bokade plats en gång till, men jag avbokar – icke! Måste även kommentera Konstfack som det talas flitigt om för tillfället, inte minst på de lokala Stockholmsnyheterna. Jag tycker det figurerade självmordsförsöket och vandaliseringen av en T-banevagn är osmakligt vulgära, och om de nu kan kallas för konst så känns de inte särskilt intressanta. Mest för att de slår in öppna dörrar. Det känns liksom inte meningsfullt att starta en ny diskussion om klotter – de allra flesta av oss har klart för oss vad vi tycker om detta. Även psykvårdens brister är ju välbekanta och härleds av de flesta till 1995 års psykiatrireform. Så visst hoppas man på förbättringar inom det området. Men nämnda tilltag slår i min mening bara in öppna dörrar. Den politiska arenan vore nog en mer framkomlig väg, om syftet för konstnärerna nu inte skulle vara att framhäva sig själva och på köpet examineras från fakulteten (oh nej, det kan jag aldrig tro…). Jag tycker annars att ickevåldsbaserad civil olydnad är intressant som metod för att skapa diskussion och nå förändring. Det klarast lysande exemplet på framgång inom området utgörs, i min mening, av Gandhi. Martin Luther King är ett annat lyckat exempel på civil olydnad. Kanske kan Konstfacks nya etiska riktlinjer vara ett stöd för framtida försök på detta svåra område? Om det är samhällsförbättrande diskussioner de brinner för... |
||
3 mars 2009 Inte som på räls… För en del år sedan – under studietiden – åkte jag alltid tåg om jag skulle någonstans. Då kunde man för det mesta räkna med en fet försening, men med csn-rabatten tog man den väntade förseningen med jämnmod för det mesta. För SJ:s kundservice funkade bra, vill jag minnas. |
||
| 24 februari 2009 Ledig och fullt upp Att vara föräldraledig är verkligen en heltidssyssla. Varje dag något nytt. Som att Irma häromdagen tog sin lilla plasttelefon och började konversera, eller som i går, då hon plötsligt log underfundigt och började flirta med mig vid köksbordet. Obetalbart roliga små ögonblick att få vara med om när de händer för första gången. |
||
| 12 januari 2009 God fortsättning! Har smygstartat med pappaledigheten nu, två dagar förra veckan räckte för att inse värdet av detta. Även om jag har prioriterat att vara hemma så mycket det gått även tidigare så har det inte blivit några längre stunder på tu man hand med dottern. Inte förrän i torsdags och fredags, som var de första dagarna. Jag tycker faktiskt att det kändes annorlunda i helgen efter det, små signaler, tillit och lite fler spontankramar än tidigare. Härligt! |
||
| 31 december 2008 Högt, lågt, stort och smått från året som gått • Januari – havandeskapsförgiftning och sista minuten-renoveringar i toktempo dominerade inledningen av året. • Februari – månaden inleddes med skytteltrafik till diverse vårdinrättningar och runt den 7/2 installerades min fru på Huddinge sjukhus. På alla hjärtans dag kom dottern Irma och ställde det mesta av allt som tidigare varit viktigt åt sidan. Sedan tio härliga dagar för att hitta in i allt det nya. • Mars – fullt fokus på dotterns sömn och intag / uttag av mat. Renoveringseuforin på övervåningen avslutas. IKEA:s leverantör förser oss med det tredje kylskåpet – de två tidigare hängde buckliga ut när Box Delivery-bilens bakdörrar öppnades. Snacka om slöseri. • April – Irma börjar gå till öppna förskolan, vi tar en första hjälpen-kurs hos Röda Korset och blir smått skärrade över alla hemskheter man får öva på. • Maj – besök, utflykter och umgänge börjar ta fart och det sociala livet återvänder så smått. Jobbar två veckors övertid på två veckor för att lansera kommunens nya webbplats. Hann dock få in en helkväll med the Aches och Knivderby i Nyöping. Månaden kröntes med en 70-talsmarinerad helkväll på Stadion tillsammans med Kiss. • Juni - första resan med Irma gick till Järbo utanför Sandviken – en skön nationaldagshelg med föräldrar och svärföräldrar i Gästriklands björnskogar. Självklart var man på plats den 14 juni när Hellacopters gjorde sin sista stora utomhusspelning. Synd att de inte fick anlända i helikopter, men det får ju inte bli alltför yvigt i Sverige. • Juli – in the name of the Gös. Köpte båt tillsammans med gode vännen Jonas och när den första gösen var bärgad var vi svårt bitna av fiske. Irma II fick göra många heldagar på Långsjön. Månaden avslutades med häliga semesterdagar i Blekinge. • Augusti – semester och på resande fot i södra Sverige. Babysim blir ett nytt inslag i tillvaron. • September – Irma gör debut hos tandläkaren, en räkmacka för en tandlös tös. Irmas dop är månadens höjdpunkt och slutar med att man helt otippat går med i kyrkokören. • Oktober – lottlös efter en desperat jakt på biljett till AC/DC i Globen. En vän i Uddevalla bevittnar hur ett ATG-ombud printar ut ett 70-tal AC/DC-biljetter och byter mot ett kuvert fullt med pengar. Det svenska biljettmonopolet är en tragedi för alla som är för gamla för att tälta utanför en biljettkassa. Gör efter en övning premiär i kören på min födelsedag. Installerar mig i Södertäljes nya stadshus. Tar farväl av Hellacopters, rikets bästa rockband, tre konserter på två dagar och sedan avskedsfest. • November – en helkväll på Berns och Chinateatern när vi firar pappas födelsedag. Irma börjar krypa. • December – missar återigen biljett till AC/DC, trots att tre personer vid olika datorer ägnar två timmar åt uppgiften. Oskar räddar situationen och förgyller resan hem från jobbet med bud om ståplats på Ullevi. Puh. Längtar redan till juni. Träffar HV-legendaren Ove Thörnberg i templet. En storslagen julkonsert i Mölnbo kyrka. Jul, jul och besöker Louisiana, konsthallen utanför Helsingör. Rekommenderas! Mindre än åtta timmar kvar av året och snart är man pappaledig. Gott Nytt År! |
||
| 13 december 2008 Ove! Förra helgen blev det ett besök i templet nere i Jönköping. En match mot Brynäs med toppar, dalar och en nitisk domare som bänkade HV-spelare på löpande band. Matchen var ingen större behållning, desto större var det att skaka hand med klubbens gigant i sällskapet ”nyckelspelare med stort hjärta”: Ove Thörnberg! Han är kollega till en god vän och hade i veckan innan med sin autograf gjort min HV-solhatt till en klenod att bära med aktning vid högtidliga tillfällen. Så plötsligt rufsade någon på gubbkepan och undrade var solhatten var, vänder mig om och ser Oves stora leende. STORT! Ove, spelaren man ville vara när man laddade iväg en blöt tennisboll vid landhockeyn, spelaren som inspirerade en att själv nöta is på Movalla i tio år och spelaren vars hejaramsor ljöd över den lokala isbanans mörka vinterkvällsdueller! Det är spelarkaraktärer som han som är skillnaden mellan slutsåld hall med utbyggnadsbehov och halvtomma läktare. Spelare som kämpar som om varje byte vore det både sista och avgörande – det räcker för mig, torskar de så är man nöjd och glad ändå. Dagens förstakedja har de egenskaperna och minnesbilderna man lever på tills nästa gång det är dags att åka 30 mil enkel resa hämtas mest från deras insatser. Och Ove så klart. Hädanefter får alla hemmamatcher i templet vara högtid nog för hatten! |
||
| 27 november 2008 Vinterlidelser Det finns en del att tycka synd om, så här i mörkret: Postischefen som kände att han måste jobba gratis med vad nu postischefen gör när posten inte finns att besöka längre. Ledningen i Carnegie, soprent efter alla bränder i deras proppskåp. Islänningarna – vad trodde ni egentligen? Ryssarna, där 2000-talets skenbara KGB-demokrati är påhittigare än Q i Bond för att gamle Vlad åter ska pryda den Kremlstyrda pressen som barkroppad och barbackaridandes president. Möjligtvis i 12 år. Hilfe. Mig själv, offer för Ticnets skumraskande envälde och lottlös i kampen om en biljett till AC/DC i Globen. The soundtrack of our lives, vars grava beslutsångest driver dem till att släppa en dubbelplatta. Mina fonder. Men också en del att glädja sig åt: The soundtrack of our lives ska ut på vägarna med Caesars – Swedens finest, vilket paket! Hockey fyller sportspegeln. Jag ska snart ner till templet och knäböja för HV. Låt den rätte komma in – filmen lever faktiskt upp till boken, se den, läs den. Ja vad fasen, vampyrer. Läser just nu grymt höstmysiga boken Historikern av Elizabeth Kostova, om en annan maktgalen Vlad… Dungen lirar på svensk mark på lördag den 29/11 med ny musik i bagaget. Min första julkonsert som körsångare närmar sig. Sveriges Television och P1, inte minst DaCapo. Glögg & co. USA – Georg Buske stämplar ut och en hel värld andas ut, det är fan på tiden. Jättelistan med dotterns första tand, första kryprunda, första… |
||
| 3 oktober 2008 Premiär för egen äppelmust! I dag var vi och hämtade 30 liter äppelmust i Järna, gjord på det sista från träden hemma i trädgården. Man känner sig otroligt rik när man tar hand om det som växer i trädgården. En femma litern kostar det, fantastiskt billigt tack vare att familjen som mustar helt enkelt vill hjälpa folk i trakten att ta hand om sin trädgårdsfrukt. Imorgon blir det att ta tag i ett dåligt samvete – veden. Den blev liggande i år till förmån för viktigare saker, som att leka med Irma. Men som tur är räcker förra säsongens lager ett år till. Såga motorsåg och dricka kall äppelmust, det blir morgondagens fest! Sedan på måndag flyttar jag med jobbet till ett helt nytt och modernt stadshus. Det känns hur spännande som helst. Gamla kåken luktade avlopp och mögel, nya kåken är Sveriges modernaste stadshus med trådlös teknik som ger möjlighet att spara lite skog. Förvaltningen och stadsscenen i samma hus är dessutom ett unikt grepp som erbjuder en mötesplats från morgon till kväll. Men lyftet blir miljön, fräsch luft, glasbyggnad i åtta våningar med plats för fika och kontemplation längst fram. Öppna landskap blir det också – det känns verkligen hur spännande som helst och det lär dröja innan man får uppleva något liknande igen! Förresten – jag skrev i min förra text att det var fem år sedan rocke´n´rollen hamnade på hyllan, men det var bara fyra år sedan. Inte så länge sen å ena sidan, men tillräckligt för att minnet skulle börja rosta å andra, på tal om citatet från världens bästa Neil. Nu ska jag sätta skivnålen i ”The emperor of wyoming” och ”The loner” och ta mig ett glas – äppelmust! |
||
| 3 oktober 2008 I helgen tog jag ton i kyrkan! |
||
| 2 juli 008 Fotboll som politisk balsam Trots Sveriges ojämna insats vid fotbolls-EM är jag nöjd. För vi spelade ju faktiskt nästan jämnt med nyblivna mästarna. Vad som sedan hände, eller inte hände, mot Ryssland får vi försöka glömma. Det är skönt offensivt när och vackert spel betalar sig, särskilt då fotbollens alla ”gentlemannaregler” så lätt missbrukas. Jag höll på att krevera över ryssarnas maskande mot Sverige, när underläget väl var ett faktum. Har också svårt för spelare som faller lätt – även svenska spelare. Hellre fler spelare som Torres och Elmander – målsökare som hellre står på benen och nätar än faller i en trasslig situation. Det är också skönt att Rysslands maktfullkomliga statsledning inte fick mer vatten på sin nationalistiska kvarn. Det får räcka med vinst vid schlagerspektaklet. För internationell idrott är till ganska stor del politik – se på OS i Kina. Och det var en hel del inflytelserika politiker på plats även i Österrike och Schweiz. Spanien vann även den politiska segern vid fotbolls-EM. Det firades i Katalonien, Galicien och Madrid. Alla stolta över guldet och ”deras” spelares insatser i landslaget. I ett land med ett så blodigt 1900-tal som Spanien är en internationell framgång i nationalsporten politisk balsam. |
||
| 1 juni 2008 Gamla herrar med smink – kan det bli bättre? I förgår kväll var jag och såg Kiss på Stockholms stadion – en sen födelsedagspresent till min yngsta storasyster. Vi var där tillsammans, alla syskon plus några till från familjerna, åtta personer allt som allt. Allt var en väl förborgad hemlighet för syrran och med taxichaufförens hjälp trodde hon in i det sista att vi skulle åka båt, kanske till Gröna Lund. Hon uppskattade kvällen otroligt mycket, precis som vi andra. Helkvällen inleddes med Deuce och Strutter. Körerna och de enkla effektiva riffen satt som de skulle och ledgitarristen Tommy Thayer ger Ace Frehleys gitarrlicks rättvisa, något som Ace själv inte kunde efter återföreningen för tio år sedan. Att blåsa tillräckligt med luft i enkla arrangemang och få musiken att låta bra är otroligt svårt, så jag njöt verkligen av att de lät låtarna ljuda precis som på de över 30 år gamla skivorna. Jag har själv allt som Kiss har spelat in, men nöter bara på materialet daterat före 1980. Precis som herrarna i bandet själva, med sällsynta undantag. Jag betraktar mig väl som kunnig i ämnet, om än väldigt partisk. Så, jag undrar om jag varit på samma konsert som t.ex. Aftonbladets reporter, som sågar större delen av kvällen. Eller Expressens skjutjärnsdito. Eller… Före konserten skrev media om att musikerna propsade om ett kontakt som gav dem rätten till bilderna från spelningen – något som bandet sedan backade på. Usch, fy och fara för medias oberoende löd undertonerna. Efter konserten konstaterar jag att media publicerar – samma bilder från samma byrå som konkurrenterna… Frågan om vem som egentligen är den fula (och giriga) fisken kvarstår, men jag har min uppfattning kring det hela. Men, igen, lusläser man recensionerna så kanske det inte handlar om samma konsert. Solot i ”She” var t.ex. inte för långt, utan snudd på 100-procentigt som det sitter graverat i min Dressed to Kill-platta från 1975. Så de skriver nog om en annan konsert, tänker jag, och fortsätter glädjas åt att jag fått se ett legendariskt band framföra de bästa låtarna från de tidiga åren, då jag var för ung för att uppleva dem. |
||
| 18 maj 2008 Darling, darling! Så heter sommarens hit. Det tror i varje fall jag, efter ett antal veckors nötande på Hellacopters avskedsskiva *snyft*. På vinyl, så klart. Lite konstigt att de väljer att avsluta med en cover-skiva, men det kanske är deras sätt att visa att det finns en massa andra svenska band som också förtjänar en stund in the limelight. För det är mest svenska låtskrivare. |
||
| 2 maj 2008 Första veckorna med Irma Nu är det en evighet sedan man bloggade senast, mest beroende på att familjen utökats med en ny medlem – Irma, vårt första barn! Hon kom på alla hjärtans dag och infriade alla förväntningar om hur det skulle kännas att bli förälder, och mer därtill. För den känslomässiga magnituden av att bli förälder tror jag är omöjlig att beskriva. |
||
| 31 december 2007 Gott nytt Grisens år! Av år 2007 återstår nu bara timmar. Störst (bokstavligt talat) i år har varit att följa min frus växande mage. Den 16 mars 2008 beräknas livet äntra en ny fas och tiden fram till dess kommer utnyttjas till renoveringar av huset. |
||
| 17
oktober 2007 Skillingaryd rule Några upptäckter sedan sist: |
||
| 17
april 2007 Svarta får och blå sparkdräkt Så var det över för den här säsongen. Modo kontrade hem guldet, Södertälje sportklubb tog sig tillbaka till hockeyns finrum och HV förstärkte med Per Ledin. Fest på höga kusten, fest i Södertälje och påbörjade snickerier för att förlänga hemmalagets utvisningsbänk i Kinnarps Arena. Det var ett otroligt drag på Politikertorget i Södertälje när SSK hyllades och det är inte utan att man ser fram emot nästa säsong – med elitseriens bägge svarta får sida vid sida i HV lär det bli mycket känslor till vintern. Jämtin och Ledin, ja jäklar! Frågan är bara hur smart värvningen är. Det ger sig. I Ryssland visade högsta hönset prov på militärdemokrati med hjälp av sina legosoldater – stunden till ära iförda BLÅ kamouflagedräkt – när det drog ihop sig till protestdemonstration. Fantastiskt smart agerat. Medan jag fortsätter att fundera på om deras blåa kamouflagekläder är tänkta att ge skydd under gerillaräder i de ryska blåbetongförorterna så kan väl någon ta och översätta innebörden av ”fria val” och ”folkstyre” till ryska. Mejla det sedan till den just nu högst uppsatte fd KGB-agenten i moder Rysslands federation. Med risk för att få plutonium i gröten i morgon bitti så föreslår jag för övrigt matchstraff på blå sparkdräkt i demonstrationståg. |
||
| 20
mars 2007 Livspussel v/s kulturpussel Sedan jag senast bloggade, om bland annat snöskottning, har krokusarna hunnit slå ut och en kollega har redan hunnit plocka tussilago. Jag kliar mig i slutspelsskägget, men hittar ingen bra ursäkt till denna bloggförslappning. Jag har visserligen bytt jobb och är inne i en lära-sig-en-massa-nya-saker-period. Men det känns bara kul, så jag ska inte blanda in några livspusseldiskussioner, även om just detta är ett populärt ämne just nu. Med detta sagt så får jag väl berätta vad jag haft för mig, då. Jag har nog mest haft en massa skoj, när jag tänker efter. Har varit på en hel del konserter, med svenska The Vicious som den starkaste behållningen. Popig punk som spås en ljus framtid, sök upp dem på myspace.com. Hemma har jag mest lyssnat till Fabienne Delsol och låtit mig slukas av boken Freak, en riktigt stark skildring av Sveriges svar på Elvis – Freddie Wadling. På bokrean fick jag äntligen tag i Bonniers rocklexicon. Jag har dammsugit antikvariat efter denna musikbibel sedan början av 90-talet, så det var en befrielse att lämna rean med 2005-års utgåva i påsen. Väl hemma med den inbundna godbiten chockades jag i TV-soffan av insikten att jag saknar den första fulländaren med mina husgudar Hawkwind – en självbetitlad skapelse från 1970. Usch, så pinsamt. Så nu inleds den dammiga jakten efter denna vinyljuvel (har redan hört de flesta låtarna på bland annat deras starka liveinspelningar, så jag vet att den är precis lika bra som övriga skivor under perioden 1970-1977). För er som inte hört dem så blandade de rock, kraut och techno till ett alldeles unikt sound. Långt före sin tid, med Lemmy Kilmister på bas. De kulturella lyxstunderna har bryskt blandats med ett blytungt råslit med nästa vinters vedförråd. Räknade ut att jag lastade närmare 4 ton i helgen. Och så lastade jag förstås av lika mycket också... Så jag kan med gott samvete stryka gymmet denna vecka. Bra för livspusslet, får se om det kanske även tar fyr i bloggandet ; ) |
||
| 16
februari 2007 Stjärnglans och det goda 70-talet Det är häftigt hur man ibland blir så slagen av självklara saker att man nästan får svårt att andas, ni vet, när man tappar andan så där på ett bra sätt. Det hände mig för någon vecka sedan, när jag efter att ha skottat bort den första snön sträckte den stela ryggen och blickade upp. Det var alldeles tyst och stjärnhimlen gnistrade. Jag fick en enda bild för ögonen, och det var bilden från ett ögonblick en kväll på pulkabacken alldeles norr om Östra Allégatan i slutet av 70-talet. Kan ha varit vilken kväll som helst, men denna kväll låg jag och kompisen Gusten och glodde på Lilla Karlavagnen andfådda med varsin snowracer bredvid oss. Stolta över att kunna namnet på den märkliga skapelsen som lös däruppe, men totalt förvirrade över vad det egentligen var vi tittade på och hur det kom sig att den kunde se likadan ut, kväll efter kväll. Himlavalvet var bara för mycket att ta in. Det kändes precis likadant nu, för någon vecka sen. Vackert och upprymmande. Så vackert som bara en filosofisk käftsmäll kan vara. Fick en liknande känsla när jag bläddrade igenom broschyren som förtäljer att bokrean snart är här. Nu var det teodicéproblemet som fick reklamtexten att flyta ut i tankar. Jag blev nästan rörd över att tänka på hur mycket vackert vi människor kreerar. Böcker, film och musik, livlösa medier bärande på okända människors känslor. Det finns inte en chans att hinna ta in allt skapande, men när man hittar ett guldkorn som välter allt, då är det stort. Nästan lika stort som själva dilemmat med teodicé – Gud är god och Gud är allsmäktig, ändå all denna ondska och allt detta elände på jorden. Men teodicé är ju inte det enda religiösa dilemmat. Plymouthbröderna har medeltidsvecka 365 dagar om året, vilket får betraktas som hyfsat oroväckande. En galning må vara hänt. Men hela församlingar? Patriarkatet delar grabbarna Plymouth med MC-klubbarna. Vuxna män gör saker tillsammans. Kvinnorna tiger. Förresten, korsa bibeln med The Dirt, sleazerockarna Mötley Crües apokalyptiska biografi, och du får – Knutby! Reverend Fossmo, häradsbetäckare i Jesu namn! Jeez… borta är snön i pulkabacken, här är den vuxna, tragikomiska 2000-talssåpan. På bokrean kommer livsstilsbiblarna att sälja bäst. Googla efter en stjärna och du får träff på Idoljuryn. Inte ens pulkabacken är stor längre. Men i slutet av 70-talet, jäklar vad det gick undan! |
||
| 30
januari 2007 Bara i Stockholm En affisch utanför Benny Anderssons multikåk Rival vid Mariatorget förtäljer att biljetter till föreställningen Kvarteret Skatan kan köpas inne på hotell Rival och på Ticnet. Så när vi går in och frågar ”om det finns biljetter till…” så blir vi förvånade när killen i lobbyn skakar på huvudet och säger nej innan vi ens hunnit prata färdigt. Bara i Stockholm möts en presumtiv gäst av en huvudskakning och en negation av servicepersonal. Nej istället för hej. Bara i Stockholm. Vi går vidare till det mysiga fiket Soda på andra sidan kvarteret för brunch. Tjejen i kassan säger inte hej och på frågan om äggen är hård- eller löskokta svarar hon ”typ mitt i mellan”. En stund senare öppnar hon ytterdörren två meter från oss för att vädra på obestämd tid. Utanför är det minus 5-6 grader, vinden fladdrar i håret på oss och dörren är vidöppen. Jag ber om att få stänga dörren. Servitrisen suckar och säger ”okej då”. Amen ba liksom, såå jobbigt när kunder, liksom, ba kommer in och ska bli uppassade, liksom. Bara i Stockholm? Samma sak med SL. Deras pendeltåg är som servitrisen. Ibland står de still i en kvart, man missar nästa anknytning, man förfryser häcken och man bara säker på en sak: någon förklaring kommer man inte få. Ibland när man väntar på ett tåg så kan det försvinna från bildskärmen. Borta. SL. Stockholms Lågvattenmärke. Med Keyser Soze bakom spakarna. Ändå älskar jag Stockholm, husen, pulsen, utbudet. Men det är ett skavigt kärleksförhållande. Och till stor del är det invånarna som skaver mest. En stor del av stadens invånare är sjukligt stilmedvetna och avmätta inför sin omgivning. Ibland blir det riktigt komiskt, folk så rädda för att inte vara med och vara inne att de ser likadana ut. Bratkommunism och en blandning mellan sött och salt. Bara i Stockholm! |
||
| 21
januari 2007 Högt och lågt, vecka tre Snön är här! Trädgården är full med spår. Det verkar vara fullt pådrag medan vi är på jobbet. Den nyplanterade rosenbusken har begrundats ur alla vinklar. Säkert har Bambi provsmakat. Även jordgubbslandet har botaniserats. Får ta ett snack med Bambi. Och det är lapp i luckan på våra fågelmatare. Brast ut i ett Fylkingst ”äntligen” när jag såg snötäcket. Äntligen ska längdskidorna tas ned från vinden. Oavsett vad alla vårivrare som välkomnat den milda vintern än säger – hellre snö, ljus och upplagt för vinteraktiviteter än snålblåst och mörker. Halvårslång höst, nej tack. Har annars haft en ganska hektisk vecka. Feber och förkylning förra helgen, fortfarande krasslig i måndags. Vild glädje och ändlös heja-sång då HV71 i tredje perioden reste sig och defilerade DIF i Globen i tisdags. Och i torsdags började jag sjunga i kör. Återkommer till detta någon gång framöver. Tillbaka till tisdagskvällen. Aftonen började med att våra farhågor infriades: Insvepta med HV-halsdukar och biljett som anvisade oss till ”kortsida DIF” anlände vi till Globen. När vakten såg oss så sa han ”ehh, vänta ett ögonblick”. Han försvann bort till ett par kollegor, återkom och sa ”ni kommer ha mycket roligare om ni sitter på andra kortsidan, ingång B27. Hälsa från Grupp 1”. Ticnet hade behagat skoja med mig, eller så var det febern. Biljetter till HV-klackens läktare blev biljetter till Järnkaminernas läktare och jag försökte grymtande förklara det hela för kollegor, också de i HV-utstyrsel. Just denna afton hade biljett på Järnkaminernas sektion inneburit dubbelfel, då Jönköping på läktare B27 tog över Globen. Tack snälla vakten för en toppenkväll, men så visade han sig också vara en utflyttad Huskvarnabo. Överstyvt. Morgontidningen DN:s eminenta hockeyexpert hävdade som vanligt efter match mot HV att ”segern inte på något vis var rättvis”. Jag håller som vanligt inte med henne. DIF dominerade och Ersberg storspelade i två perioder, ja. Men orättvist? Att landslagsmålvakten spikar igen och får trötta kollegor att vakna efter drygt 40 minuter? Pff. Så här avgörs en hockeymatch: Gör mål framåt, håll tätt bakåt och laget skola segra. Men, som ni säkert redan förstått, jag är på intet sätt opartisk i frågan… På tal om morgontidningar. Blev i veckan uppringd av en säljare för Svenska Dagbladet. Jag erbjöds att få tidningen gratis i ett år. Oj då, det var ett generöst erbjudande svarade jag. ”Ja”, svarade säljaren, ”det enda du betalar är 5 kronor per nummer. Det är vad tidningsbudet kostar”. Alltid är det en hake. Men om nu SvD verkligen pröjsar en femma per brevlåda så är tidningsbud kanske ett bra tips på ett lukrativt extraknäck för den morgonpigge. *** Hybridmusik: Göteborgsduon The Studio. Gitarristen Rasmus Hägg uppträdde med Evel Knievel på Båramo skjutfält i Skillingaryd. Fridstock, så klart. Evel Knievel med Jonas Elgemark på bas. Minns att Rasmus då, kanske inspirerad av den riktige Evel Knievels vilda framfart, avrundade spelningen med att kasta sin Gibson SG från scenen rakt ut på midsommarängen. Läs och lyssna: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2198&a=607851 FREE online classifieds from Windows Live Expo – buy and sell with people you know |
||
| 3
januari 2007 Konsten att frysa en prilla Nöden är uppfinningarnas moder. När tobaksskatten höjdes spände således Sveriges snusare överläppen lite extra allt medan jakten på en bra lösning intensifierades. Själv begav jag mig dan före dan till tobakskiosken på hörnet och ställde med viss oro den stora frågan: Kan man frysa in snus? Min lokala tobakshandlare såg på mig förvånat och sa bestämt: Nej! Ryktena om mitt fädernes landskap troget köpte jag ändå fem stockar och tänkte att det måste gå att bevara det hela färskt på något vis. När jag under ett par år bodde i USA så frös jag ju in ett antal generaler, drog jag mig till minnes. Jag mindes dock även skavsåren under läppen av det hopplöst torra snuset… Men jag har glädjande nyheter för er som bunkrat – det går utmärkt att frysa in snus, bara man gör det på rätt sätt. Följande är en bruksanvisning saxad från Snus World Wide (.com): Vill du vill förvara snus under längre tid bör du frysa det. På detta sätt kan snuset förvaras i upp till ett år. Det enda som kan hända nedfruset snus är att det torkar ut. Därför bör du förpacka dosorna i en fukttät fryspåse. Upptining av snus i pappdosa ska ske i kylskåp för att förhindra att kondensfukt löser upp limmet som håller ihop dosan. Plastdosan är inte lika känslig för yttre fuktpåverkan och kan tinas i rumstemperatur. Vet ni förresten vad allas vår Bosse Ringholms samlingsnamn för allehanda nikotinbrukare är? Tobakist… Tobakist, javisst. Förresten 2. En god vän levererade dock den roligaste sanningen, då han krasst konstaterade att ”snuset kan aldrig bli för dyrt. Det är alldeles för gott för att pengarna ska spela någon roll.” Förresten 3. Läste en kul notis i DN (Mårten Blomkvist) om rökare idag – ett litet kåseri med sensmoralen att rökarna fått en frisksportarimage. ”Överallt ser man de hurtiga rökarna, utomhus samlade i lättklädda klungor. Rökare går alltid ut. Rökare är människor som inte står ut med att bara sitta inne. Det hjälper inte vad mamma socialstyrelsen säger, med egna ögon ser vi hur det är: Rökare är tuffa. Och de tar aldrig på mössan.” Var det inte det jag trodde? Den snusande bonnaskaran är dömda att vandra i skuggan av de tuffa rökarna. Den lungsiktigt rosslande dödsskuggan. |
||
| 31 december 2006 Tidens tempo Så har det återigen blivit dags – nytt år, bokslut av det gamla. Trots att jag anstränger mig så lyckas jag inte helt hålla mig utanför klagovisan om ”tiden som går så fort och vart tar dagarna vägen”. Ett år går snabbt, det bara visslar till. Men tänker jag efter så har det ju hunnits med en del också. Själv har jag gift mig och köpt hus i Mölnbo, ett lantligt samhälle längs pendeln till Stockholm, beläget mellan Järna och Gnesta. På sätt och vis ett värstingår, hus och bröllop är ju två av de större händelserna i livet. En annan av höjdpunkterna var återuppståndelsen av Fridstock, midsommarfesten med en massa bra musik. Några år äldre och möjligen något visare valde vi att i år göra en något mindre tillställning. Det blev underhållning av fem musikaliskt väldigt differentierade akter. Scenen byggdes upp på en rymlig vind på Bymarken i Jönköping och sillen åts i äppelträdgården utanför. Jag har under året infört ett personligt mål att varje dag lära mig något nytt. Det behöver inte vara så märkvärdigt, men något i varje fall. Har inte systematiserat det hela mer än att jag på kvällen försöker rekapitulera dagen på jakt efter något som jag gjort idag som jag inte kunde igår. Jag med detta inte lyckats bromsa tiden, men på sätt och vis är det ju ett sätt att tygla den. Bloggen, då. Vad ska det vara bra för? Informationsströmmen är väl strid nog som det är, kan man tycka. Varför lägga mer bränsle på informationsbrasan? Själv uppskattar jag personliga reflektioner och håller mig som utflyttad Skillingarydsbo uppdaterad på www.skillingaryd.nu. Och i dagens mediebrus ser jag bloggar snarare som ett fräscht alternativ än som en konkurrent i mediebruset. Kvällstidningarna har jag slutat köpa. Vill jag ha en granskning av dagens, gårdagens och morgondagens tv-tablå så ordnar jag det på annat sätt. ”Du vågar inte se Du vågar inte titta på världen som den e Det är tidens tempo Det är gatans musik …” (KSMB, 1979). Jag söker alltmer personliga reflektioner. Till exempel, jag orkar sällan läsa ekonominyheterna med någon reda, men på www.privataaffarer.se finns en utmärkt blogg som ibland ger ganska bra tips. Några ekonomitips kommer knappast droppas i denna blogg, däremot en del musik. Själv har jag bara en recensent som jag litar på fullt ut: Lennart Persson (skriver för bland annat Rootsy.nu, Sonic och Livets Goda). Lennart har bland annat berikat min skivsamling med Radio Birdman, Lonnie Mack och Joe Callicott. Kolla länken för mer av Lennart: www.rootsy.nu/medarbetare.php?id=3 Gott nytt år! |
