22 februari 2010

Ett – Två – Tre

Ett – Vattentank pyser rejält med vatten i badrummet. Hela golvet blir vattendränkt. Detta hände härom veckan. SUCK!

Två – Bakrutan på min bil går sönder utan någon som helst beröring och anledning! Dubbelsuck, det i samband med när man skall i väg till Stockholm på fredag kväll.

Tre – Hemresan i snökaos med SJ, är inte lyckad. Blev över 4 timmar försenad! Hemkommen sent på natten efter 3 timmars väntan på stationen i Stockholm och en timme precis innan ankomst till Nässjö, på grund av en övertäckt och fastfrusen växel.

Onda ting kommer alltid i tre men det gör goda ting också, kommer i tre!

Ett – Vi behövde bara byta ut själva tanken till kompressorn i badrummet. Ingen större kostnad.

Två – Jag var på Björn Skifs i lördags och bara njöt av föreställningen och fick 30 minuter extra upplevelse då det sas att föreställningen endast var 1½ timme men blev till 2 timmar.

Tre – Ja, vad är det goda tinget tre? För mig är det flera små ting just nu. Ett: man kom hem trots allt även om det var sent. Två: Får skjuts i morgon av bossen. Samt det som värmer mitt hjärta mest, det fina egna handgjorda tyghjärtat som jag fått av dottern i födelsedagspresent i efterskott som nu hänger fint på sänggaveln över min säng.

Trivs som fisken i vattnet

Upptäcker att det är ett tag sedan man bloggade, det är förmodligen eoner i tid när det gäller här på internet, men ändå är det kort tid just nu utanför internet och datorns värld. Man måste verkligen ta vara på det verkliga som man kan ta och känna på i sitt eget liv.

Nu händer det en hel del kring mig som har kommit av en slump och jag trivs som fisken i vattnet just nu. Jag gillar när saker och ting kommer till mig och inte att jag måste komma till dem. Det är Berget som får lov och komma till Mohammed inte tvärtom som det alltid sägs.

Det som har kommit till mig är att jag har fått tjänst som teckenspråkslärare på ett gymnasium 3 timmar i veckan. Gissa om hur kul jag har. Här kan jag något som jag får lära ut. Det är underbart kul och få kommunicera på teckenspråk och dessutom forma ungdomarna på det sättet. De är verkligen formbara trots att de närmar sig vuxen ålder.

Strax efter det så söker ABF desperat efter lärare till en cirkel i teckenspråk en kväll i veckan. Detta hakar jag på också och har nu haft studiecirkel och den andra kommer redan i kväll. Där är det annorlunda, vuxna människor som har en livserfarenhet. Formbara är de nog inte alls men man kan fortfarande påverka och upplysa och hoppas de tar till sig det man försöker lära ut i sin kunskap kring teckenspråk.

Tänker tillbaka, och det är inte så länge sedan, då jag ser hur den hela karusellen startade. 3 dagar som teckenspråkslärare på en kurs tillsammans med Hörselhabiliteringen i Jönköping i augusti Det var startskottet då berget kom till Mohammed.

Måla, måla, måla...

Mina tankar upptas nu för tillfället bara av målning. Så fort jag vaknar tänker jag: När kan kan jag måla i dag? Kommer till jobbet och när det är lugnt så vandrar tankarna snabbt till just måla och måla. Tittar på klockan och önskar att det skulle gå fortare så jag kan komma hem och snabbt svänga i hop något ätbart bara för att direkt efter maten få gå ut och måla.

I går målade jag 1½ timme och i förgår en timme. På söndagen några timmar. Ja, jag har nu blivit beroende av att måla med falurödfärg. En härlig färg att måla med tycker jag. Huset blir så fint, för det är huset jag målar nu i härliga kvällssolen. Så jag har fått ”bondbränna” nu redan och falurödfärg under naglarna.

Så fort jag kommer hem så svidar jag faktiskt om till mina rödfläckiga vita målarbyxor och vita T-shirt som numera har fått stänk också av falurödfärg. I går så var jag uppe på farstutaket för att måla på väggen ovanför. Jag känner mig så nöjd och handlingskraftig av att det är något händigt jag kan göra. Måla.

Innan målningen så sopar jag väggen. Bort med det lösa och sen är det bara att måla. Barnen tycker det är kul också, de hjälper gärna till. Jag behöver inte ens fråga om de vill. När de ser att jag tar fram färghinken så svidar lilltösen om och är redo att hjälpa till. Ja, vi två är nog rejält beroende båda två. I dag ska vi börja måla på ena gaveln. Vi har bara målat en sida av huset sedan söndags. Vi tar lite i taget och har roligt varje dag.

Snart är det 1:a maj och då blir det måla hela dagen och en grillafton då mamma och pappa kommer och skådar arbetet som vi i hela familjen har gjort.

Stoppad polisen

Det var någon dag för någon vecka sedan. Ett härligt vårväder, inte som detta vita vinterlandskap vi har nu, helt oväntat. Så har jag varit i Värnamo och hämtat mina nya glasögon. Hade varit hos mina föräldrar en snabb sväng. Problemet är att den vägen till mina föräldrar är hopplös att åka på. Det är ingen väg man kör på när det är lerigt och spårig. Så min bil blev rejält lerig, ända upp på taket. Hur man kan få till det, kan man fundera på. Nu i dag är bilen i alla fall skitigt trots att jag har tvättat den.

Åker dock från Klevshult till Skillingaryd på 90-vägen och tänker att det är ju skönt att denna väg inte är lerig och geggig. Ser på avstånd någon person stå mitt på vägen och tänker snabbt, vad tusan är det för dum person som går mitt på vägen? Tittar igen och ser att det är ju en polis! Pulsen ökar direkt! Vad nu, vad har jag gjort? Är lyktorna igenslammande med lera? Nä, förresten, kan det vara en vanlig poliskontroll? Hm måste vara det och förresten vad har jag druckit i dag? Eller ätit? Något som är alkoholhaltigt? Är de för 1–2 timmar sedan? Äsch det är ju förr igår jag tog ett eller två glas vin. Tänk om det ger utslag? Öh, vad ska jag säga då? Eller körde jag för fort, har den fartkamera på? Under den tiden som tankarna for som raket i huvudet hinner jag blinka och det i långt i för väg, bara för att visa att jag sett polisen och tänker verkligen stanna. Lovar! Det syns väl! Saktar farten gör jag med men pulsen den har dock ökat ett snäpp till ändå.

Försöker hantera situationen och lugna ner hjärtat. Det är ju förhoppningsvis bara en vanlig kontroll. Eller är de ute efter en brottsling? Nä, en kontroll är det… Men om jag har alkohol i mig så är jag ju en brottsling. Tagga ner tjejen säger rösten till mig. Stanna bilen nu, du är framme. Bilen stannar på vägkanten och vindrutan vevas ner. Motorn stängs av.

Ler, och kollar om jag verkligen har bältet på mig. Jag som alltid sätter på bälte och tror nu att jag inte har bälte på. Ja, den är på! Tack och lov! En kvinnlig polis hälsar och talar om att det är en poliskontroll och ber mig blåsa. Hon ser att jag har en mobil som hänger på backspegeln. En söt fågel med rosa vingar. Hon säger att den är söt och jag talar om att den har min dotter gjort på dagis. Blir ju riktigt stolt över att någon kommenterar den. Blåser, och blåser… känns som det aldrig ska ta slut. Klick, pip… Äntligen. Men förresten, kommer det att ge utslag nu? Ja, nä, eller? Nä, det var noll, zero… Skönt. Körkort, va? Ja körkortet, just de. I väskan, nä bakfickan. Visar, helt ok. Allt grönt… Hjärtat slår fortfarande i hög puls… Svettigt värre är det också… Var så god och åk.

Puh, nu är den pärsen över. Ser en bil bakom och en mötande. Båda blir stoppade… Nu får de genomgå kontrollen. Undrar om de också har en hög puls som jag.

19 februari 2009

Pladask för marken...

En dag som denna, inte fredag den 13:e, så händer det som för mig aldrig ska hända, men så händer det ändå, fast man inte vill att det ska hända och verkligen hoppas att det aldrig ska hända. Nu har det hänt, jag har vurpat, med hjälp av två hundar. Jag har dråsat ner i fritt fall på isen. Resultat, säkerligen ett blåmärke på låret och öm rygg.

Observera att jag har halkat med hjälp av två hundar, mina egna. Den tredje hunden lägger jag inte alls skulden på. Mina två charmörer till gosedjur är två stycken fyrbenta ångvältare ibland när man tar dem på promenad. I ett obevakat ögonblick, en kort sekund utan kontroll. Wow, en hund, som vi gärna vill hälsa på. (Läs ”vi” som Filly och Fozzie, jag tillhör inte den skaran VI i denna situation.)

Ort: Skillingaryd
Mål: Mindre hund
Tänkbart hinder: Matte

Dessa tre tankar har vi. Vi testar vår styrka, sluter våra öron, riktar oss mot målet och kommer fram en bra bit, innan det tar tvärnit. Uppdraget är delvis misslyckat.

Ort: Skillingaryd
Mål: Postboxen
Tänkbart hinder: Vaddå?

Mina tankar. Hämta posten och tillbaka till jobbet igen. Hundarna kan få kissa lite, längre promenad senare, vore det inte trevligare med sol, packa måste jag göra osv.
Alltså ett flertal tankar i huvudet skall bearbetas på en kort promenad.

Vad händer, hundarna ser en söt liten hund. De vill som alltid hälsa. Jag försöker få dem att koncentrera sig på mig i stället. Känner att jag inte har fäste på marken, en iskana, kanar i väg. Sandat område, VURPA, pladask på marken. Hasplar ur mig till hundägaren: ”De är alltid så glada och vill hälsa.” Inre tanke, dessa små #@!&% Ingen lång promenad beräknas att ske på en överskådlig framtid.

30 januari 2009

Färgen är viktigast på bilen

Det har sina fördelar och nackdelar att vara under 160. Jag är endast 156 cm över havet. Nu är det besvärligt med bilar måste jag säga. Jag är mycket nöjd med min Ford Focus och det passar mig perfekt i den längden jag är. Vi har två bilar i familjen och Focusen är min. Så inställningarna på sätet är justerade på millimetern just för mig, så det är inte riktigt så gärna jag vill låna ut bilen till en riktigt låååång person. ;o)

Men till saken! Bilar, idag har jag fått åka till min mans jobb och hämta hyrbilen för att åka vidare till Värnamo och lämna den där och för att sedan hämta hans bil där och tillbaka till jobbet och lämna hans bil och ta tillbaka min bil. Hyrbilen var en fin ljusblå Skoda. Ja, något av dessa versioner som finns av Skoda. Jag kände direkt att det inte var anpassad efter min längd. Jag måste göra två saker, höja sätet och skjuta fram sätet. Detta betyder att jag får verkligen ratten i famnen och ändå får sträcka på foten när det gäller att trampa ner kopplingen. Jag sitter som i en radiobil känns det som. Nåväl, resan till Värnamo gick bra.

Så, hemresan med makens Nissan Kubistar, det känns för mig som att sitta i en mindre lastbil. Ja, där är det i alla fall inga problem med sätet och att kunna nå kopplingen. Så den klagar jag inte på. Jag vet dock att om jag ska köpa mig en ny bil i framtiden så är det första jag bryr mig om färgen på bilen. Ja, vill gärna ha en BLÅ, i dag har jag en svart. Får godkänt. Ja, sen tittar jag på hur stor den är! Ja, det ska få plats med hundar och barn i bilen. Så det är ett måste! Sen provsitter jag! Det vet jag bergis. Om provsittningen inte funkar så är det en skitbil även om alla säger att det är en bra bil.

Är man under 160 cm så är det en skitbil oavsett andras åsikter!

15 januari 2009

Snart är det sommar...

Det är redan nytt år och det har gått 2 veckor, snart är det sommar! Härligt. Skojar inte.. Lovar er att det kommer att gå fort för sedan är det vinter igen innan ni hinner blinka! Tiden har sin gilla gång och därmed fort. Ni behöver inte höja ena ögonbrynet åt mig och undra om jag har fått dårpippi.

Men erkänn, visst är ni trötta på detta vintermörker som råder nu, brist på snö och förrädisk halka. Nu får det vara vår, så vi borde nog egentligen glädja oss åt det miljöförändring som alla prata om. Då skulle vi ha vår nu… Krokus som blommar och humlor som sakta vaknar upp. Så då kan vi också gå ut och klippa gräs två gånger i veckan. Det är både frisk luft och motion detta. Ja, om man inte sitter på en åkgräsklippare förstås. Då är det bara frisk luft som gäller. Men, förresten är man rökare, ja… Då är det lika bra och vara inne, låt gräset växa!

Är man trött på att gräset växer hela tiden och inte vill klippa så är det nog lika bra att det fortfarande är vinter.

4 november 2008

Skillingaryds första varuhus

Nu har det kommit hit till staden! Nämligen Skillingaryds första varuhus. Ja, man kan inte kalla det för varuhus men det är i form av NK eller PUB som finns i Stockholm. Fast här är det närbutikerna som är nischerna. Här kan du hitta Pålskogs Smide, Rörlekaboden, Lamina Design, Idema och många fler.

Upptäck traktens alla småföretag som har sin unika idé. Gå våning för våning och hitta den perfekta presenten eller det du själv behöver hemma.

På varje våning har flera företag tillsammans en gemensam yta med sina varor just för dig. Inte nog med det så finns det en gemensam kassa på varje våning och det är alltid bemannat!
Inga långa resor till köpcenter i Värnamo eller Jönköping. Spar bensinpengar och handla nära, bättre än du tror.

Poof, så vaknar man upp… Det är bara en dröm men… skulle det bli en verklighet så säg gärna till mig, för jag vill gärna vara den första som får kliva in i Skillingaryds första varuhus, eller ska det kanske heta handlarens hus.

28 oktober 2008

Stoppad av engelska tullen

Nu ska ni få läsa om den engelska säkerheten och den svarta väskan.

Vi checkade in med hjälp av en datamaskin, enkelt och utan problem. Man får lapp som ska sitta på väskan och så lämnar man ifrån sig bagaget. Kvar har man sitt handbagage och tar vägen upp till säkerhetskontrollen. Det står folk utanför som samlar ihop vattenflaskor. En del får sina flaskor ryckta ur ryggsäckens sidoficka eller ur handen. En del blir vänligt stoppade och lämnar ifrån sig sin vattenflaska. Dock har jag inget och passerar förbi utan missöden.

Kö till säkerhetskontrollen, passar på och läser på skylten. De ber att man skall försöka bara ha en låda för sina saker. Tar av jackan och lägger i den tillsammans med min handväska. Lägger lådan på rullband som skall passera röntgen. Själv går man igenom larmbågen utan ett enda pip, vilket det uppstår då och då för vissa förbipasserande. Ser min väska och vips tar tullen hand om den och ställer åt sida. Min svarta väska står där tillsammans med en barnväska. Vad nu?! Funderade varför och tänker efter vad jag har i väskan. Inte är det en bomb heller? Nä, och så slår det mig tanken! Coca Cola-burken!!! Så glömsk jag är, denna burk köpte jag dagen innan. Det var bara och vänta.

Barnväskan skulle gå igenom först. Ut med blöjor, barnmat och nappflaskor och annat. Ser också att de måste smaka på allt. Snart är det min tur. Tullaren är vänlig och frågar om han får titta i väskan. Självklart säger jag och talar om: I´m deaf. Det är inga problem alls. Han talar tydligt och till hjälp har jag min teckentolk.

Jag har en svart väska, med många fack. Det är 4 yttre fack och så 3 inre fack. En efter en går han igenom facken på yttre delen. Det som är ok går till en grå låda. Det som ska märkas eller tas bort läggs i en orange låda. Ser nässprejen, idominsalvan (liten tub) hamna i orange lådan. Näsdukspapper ok och så dyker det upp ett äppelskrutt! Så säger tullaren. Jag har sett kvinnor packa allt i sin handväska. Men ett äppelskrutt, det var något nytt. Visst ja, mitt äppelskrutt, minns att jag åt den dagen innan och inte hitta en papperskorg. Var hamnade den då jo i ett av mina tomma fack.
Det blev ett gott skratt. Nu kom det till kritan. Stora facket med de tre inre facken skulle tittas igenom.
Är jag en terrorist eller inte? Finns det en bomb? Han öppnar och tar fram ett äpple, ok. Coca Colaburken. Nopp. Han talar om att man inte får ta med någon vätska. Ber mig också att smaka på denna Coke. Visst. Jag öppnar 33 cl-burken och dricker. Frågan är sedan vad gör man sen? Ja, drick upp här och nu eller kasta. Jag dricker självklart upp så mkt jag kan.

Under tiden ser jag min mobil orangea lådan. Min kamera ORANGE lådan! Och så försvinner den orange lådan! Va? Nä, det var bara det han skulle lägga nässprej och idominsalva i påse och kolla snabbt på mobil och kamera med någon pryl. Nu var det grönt. Han talar om att jag kan ta mina saker.
Colaburken åker till papperskorgen och så fick jag faktiskt äppelskrutten tillbaka! Den åkte direkt till närmsta papperskorg.

Frid och fröjd, skönt nu kan man passera passkontrollen och in på Taxfree! Visar pass och ser Taxfree hägra framför mig. Blev visad till mitten av flera gångar. Det är mkt folk. Plötsligt blir jag stoppad! Vad nu då! Ta av dig skorna, ber dom mig att göra. Dessa ska röntgas. Nu är de verkligen nojiga dessa engelsmän. Av med skorna med! Jag är inte den som protesterar utan ler glatt. Skorna åker av och åker en egen tur på band. Denna gång är det ingen som ska rota i dem. Ja, självklart berätta jag för mina styrelsekamrater. Vi skrattade gott och själv skrattade jag mest. Sa: Nu har jag verkligen upplevt England.

19 september 2008

Paket stora som jag...

Nu pep det till i mobilen, vad nu då. SMS från vem? Du har ett paket att hämta. WOW, äntligen har det kommit som jag har beställt! Härligt, då ska jag hämta det på vägen hem efter kursen. Inga problem!

Senare eftermiddag, kursen är slut. Jag passar också på att handla hem mjölk och nödvändiga matvaror som man behöver för att glädja ungar under helgen med. Tur att de är matglada och inte kräsna. Posten är ju nedlagd och numera hämtar man ju sina paket i matbutiken som i det här fallet, Hemköp. Uppger koden från mobilen och lämnar lydigt över legitimation som är obligatoriskt numera.

Meddelar i förbifarten att det förmodligen är ett STORT paket som gäller. Den andra kassörskan sa, det är nog dem som är i lagret. Japp, det var det... Tog sin lilla tid och vänta in dessa två STORA paket. Mitt under min väntan så strömmar det plötsligt till folk och ställer sig i kö! Kassörskan får fullt upp då den ena är ju borta och hämtar paketen. Bland matvarukorridoren kommer ett paket som är nästan lika hög som mig. Cirka 140 cm och jag är dryga 156 cm över havet. Ja, ni kan tänka er dessa enorma ting som jag ska ta med mig hem inte bara en utan två!

Lägger upp mina matvaror, ser att båda mina paket har ställts fram, betalar för varorna. Dilemma, jag har bara 2 händer! Det löser sig genom att jag säger till dem att jag återkommer för att hämta mina paket. Inga problem... De undrade om det skulle ordna sig för mig? Hade jag möjligen kanske en lastbil? Nädå, en kombi sa jag. Det ordnar sig. Jag är en optimist! Fixar matkassarna in i bilen och bestämmer för att flytta bilen närmare entrén. Sagt och gjort. In igen och för att hämta första paketet, som bara väger knappt 5 kg. Mycket lätt för att vara stort! Perfekt, men dock otympliga att bära tycker jag så jag skjuter det första paketet framför mig och ut till bilen. Nu ska den få plats i bak i min kombi! Ögonmåttar och bedömer att det går utan problem. Det går in, men luckan går inte att stänga. Äsch tänker jag och hämtar den andra.

Den andra skjuter jag också framför mig och tänker, ja, vad gör det att folk tittar. Det bjuder jag på, det kanske gläder deras dag. Då ska den andra in i bilen. Jag får ju inte plats bak! Nä, in i baksätet med denna tänker jag. Hrmp, det är nog fel på mitt ögonmått! Den går inte in i dörren. Tänker att nä, man kanske ska ringa karl och be honom komma med sin skåpbil i stället. Men nä, kvinnor kan!

Ger bländande leenden till förbipasserande med och utan matkassar. Ger ett sken att det hör är inga problem. Det är ju inte det heller. Får en smart idé, jag ska packa upp dem här och nu utanför butikentrén. Ja, sagt och gjort denna gång med. Ut kommer min beställda vara i cerise och formbar variant. Nämligen en sittsäck! Det är lätt att knöla in den i baksätet. Den fyller upp ordentligt märkte jag och tänkte. Jag gör detsamma med det andra paketet också. Ja, samma cerise och samma formbara sittsäck. Nu blir ungarna glada där hemma. Nu kan de sitta hur det vill framför TV: n där uppe i salen.

Ja, nu gick luckan att stänga! Oups, jag glömde kartongerna! Öppnar bagageluckan igen och plattar till paketen och viker det dubbelt. Jag får lov och svänga förbi återvinningsstationen så blir man av med detta. Kartongerna in där bak och stänger igen! Nu har hela proceduren från att säga att man ska hämta ett paket till att få in det i bilen tagit förmodligen 20–30 minuter. Svänger förbi återvinningsstationen och blir av med kartongerna direkt.

Inte behöver jag säga att ungarna verkligen är glada över detta formbara sittsäckarna även om de är i just cerise.

4 september 2008

Från storstaden till Skillingaryd

4.00 vibrerar min väckarklocka och jag undrar om det verkligen är rätt plats jag har vaknat på och tänker somna om. Dock stiger jag upp med ett ryck och konstaterar att om 1 timme går första X2000, från storstaden, söderut.

Det är i halvt vaket tillstånd man får ihop sina saker och lämnar rummet på Hotel Oden. Undrar om det är någon i receptionen som checkar ut mig. En glad och pigg alert kille står bakom disken och bländar med sitt leende. Inga problem där inte för någon av parterna. Den ena dock mer piggare än den andra som är något yrvaken ännu.

Det är något dunkelt ljus ute, tydligen hade det regnat under natten då jag kliver över en vattenpöl. Konstaterar att det är öde på gatan och tar stegen mot tunnelbanestationen.

Tankeverksamheten fungerar tydligen inte. Dörrarna ger ingen respons av att vilja glida upp och släppa in mig. En tanke for snabbt förbi, prova andra änden av stationen. Sagt som gjort. Går de få hundra meterna och upptäcker i det fallet att det är låste det med! Tunnelbanan är inte vaken förrän efter 5 på morgonen. Klockan är vid tillfället strax före halv 5.

Två alternativ finns. Har jag ork och lokalsinne att hitta till Centralen så kan man gå de 2–3 stationer det handlar om eller så väljer man att söka efter ett rullande fordon. Det heter visst TaxiKuriren eller Taxi Stockholm eller heter det Svarttaxi? Finner en stående vid trottoaren och undrar om lampan på taket betyder ledigt eller lyser den bara för att synas.

Huvudkontoret har ej öppnat alla ”lokaler” som gäller utan bara det nödvändigaste som ”kontrollen för ben och syn”. ”Talkontoret” kommer trögt igång. Ber att få komma till Centralen för tåget går 5 i 10. Stora frågetecken dyker upp hos chauffören. Är du inte tidigt ute?! Va, menar 10 över 5, T-banan går inte och när det gäller nattbussar vet jag inte vilken som gäller och dess tider. En promenad har jag inte lust med, inte med min packning. Färden går genom en hel byggnadsarbetsplats. Var finns Stockholm? Ser inga hus alls, bara byggställningar och skyltar om vägarbeten.

Väl framme ser jag ett kännetecken, jo han har kört mig rätt och inte alls på några villospår. Meddelade dock under färden att jag ursprungligen är Stockholmare. I mina tankar betyder det: ”Jag vet vart man ska åka, så lurar du mig så får du se på andra noter.” En liten samling står utanför Centralen i väntan på att få komma in. Jag har märkt att var man än är så är det dött på gatorna klockan halvfem på morgonen, oavsett om man är i Stockholm, Skillingaryd eller Kiruna. En evig väntan på att snurran ska snurra och ständigt undvikande av ögonkontakt. Flitigt pillande på mobil eller rotande i väskan och tiden går sakta fram till 5-slaget och byggnaden blir gästvänlig för samliga resenärer som stått ute i snålblåst.

En snabb koll på all text på väggen. Försöker fokusera fram 5.10 samt X2000, då jag vet att det är det enda X2000 som tar mig hem igen. Spår 10, helt enkelt rakt fram. Skönt, snart kan man sätta sig på tåget och njuta av att man valt att åka 1-klass och får gratis kaffe. 10 över 5 rullar tåget och man upptäcker att man är illa tvungen att åka baklänges och valet är enkelt att försöka sova bort det lätt illamående som framkallas likt sjösjukan. Jag vänjer mig aldrig.

Nej, ingen hemlängtat till Storstaden med dock hemlängtan till Småland, det hade jag.

25 augusti 2008

Ljudligt i Kållåkerskog

I går var vi i Kållåkerskog, Smålandsstenar och gick på en veterandag. Det hade annonserat i Finnveden Nu, Onsdag och jag tänkte detta skulle vara en utmärkt födelsedagsutflykt för 37-åriga gubben.

Det var strålande väder och jag hade med kaffekorg med rulltårta och kanelbullar. Det fanns en hel del att se på. Gamla speedway-cyklar och veteranbilar och veterantraktorer. Det visades också tjärbränning, skrädning av bjälkar och hyvling av takspån. Bland alla maskiner och folk stod det också här och var tändkulemotorer som puttrade och brummade i takt.

Plötsligt bröt brummandet och sorlet av ett vidunderligt vrål helt utan förvarning. Jag kände vibrationer dundra rakt igenom mig och hjärtat for verkligen upp i halsgropen för en kort sekund. Vänder mig om och förväntar mig att det ska komma ett enormt vidunder springande mot folkmassan men det var en Rolls Royce V12:a (stridsvagnsmotor) som startades för första gången på dagen.

Hua, hjärtat är på plats om än vilt bultande!

Så nu har hjärtat fått en omstart här i livet. Fler omstart behövdes inte fast det vrålade till ungefär varje halvtimme.

Detta ljud och känsla hade jag kunnat höra utan mina hörapparater. Ingen snack om den saken!

11 juli 2008

Arbetslusten är lika med noll

Snart går jag på semester och det är riktigt skönt det! Lustiga är också att ju närmare semestern kommer desto mindre arbetslust har man. Nu när det är fredag så känns det redan som semester = arbetslust lika med noll.

Semester är ju tänkt till vila men ändå ska man hinna med allt som man normalt inte gör under övriga tiden på året. Det ska klippas gräs, släkt och vänner ska våldsgästas eller så blir man våldsgästad själv! Tak ska läggas om, ja visst! Det som man lagt åt sidan ett antal sommar måste nu göras. Tur att man inte har höjdskräck och balansen är god.

Det måste åkas ett antal turer till badet och tur nog så har vi införskaffat oss en pool som ännu inte har kommit. Hoppas den kommer innan taket ska läggas om. Efter varje sliten arbetspass upp och ner för taket så kan man plurra i poolen.

Jag hoppas på sol och jag hoppas på svalka och värme. En underlig kombination! Lite regn då och då vill jag också ha så jag slipper vattna trädgården. Lite ditt och lite datt så att det blir lagom som bara vi svenskar kan få till.

Fogliga och snälla barn vill jag också ha, några som man ser och hör men utan gnäll om att ”jag har inget att göra” det är toppenhöjden på en semester.

För att återgå till taket så hoppas jag att det går på ett nafs! Helst ska det bara ta en dag. Problemet är att taket är på 130 kvm eller något åt det hållet. Undrar om det finns någon trollkarl i närheten som kan hjälpa till.

Jordgubbar med grädde och glass vore smarrigt gott och några järn blir det ju också då. I jordgubbarna alltså om det inte är sill till middag.

Några veckors semester blir härligt tills vi känner att nu behöver vi semester från familjen ett par timmar om dagen, då börjar jobbet igen.

4 juni 2008

Äggen har kläckts...

Mamma, äggen har nu kläcks! Berättade Viktor för mig i förgår. Genast funderade jag: Va? Har äggen gått sönder i kylskåpet?! Kanske var det inte så bra att ha äggen i ägghållare som sitter på kylskåpsdörrren, så att de ramlar ut och krasar på golvet och blir till en härlig smörja för hundarna? Målar upp en inre bild av att Viktor är förtvivlad och håller i kylen och ser äggen i en salig äggröra på golvet medan hundarna glatt slafsar i sig med sina skära kletiga tungor.

Stopp, nu får vi backa här lite i min värld.

Vad? Frågade jag lugnt och sansas medan paniken sakta växer inom mig. Jo, mamma. Talgoxen har fått ungar! Det piper hela tiden. Nu bubblar det till i magen av spänning i stället för panik. Det finns nu ungar i talgoxen lilla näste, i hörnan på vårt hus. Jag har ofta sett hanen fluga fram och tillbaka och matat den tålmodiga modern som ruvat så länge. Ofta har katterna suttit nedanför, vid vinbärsbusken, och spanat och smidigt planer på hur de ska ta sig upp längst husknuten medan hanen ilsket kvittrat i trädgrenen.

Vi gick till husknuten och lyssnar spänt och så hör jag en massa pip, pip, pip. Ja, nu är talgoxeparet stolta föräldrar till ett okänt antal fågelungar i boet. Nu har det verkligen fullt sjå med att hämta en mängd mat till ivrigt gapande munnar och det blir ännu fler fåglar som nu ska kvittra högt ju större de blir.

Tänkt, att man också får höra den minsta lilla pipet från en och flera fågelungar.

12 maj 2008

Runt munnen såg det smutsigt ut...

Nu ska vi tala om solbränna efter en sådan härlig helg som det har varit. Jag har fått en solbränna och solbränna och solbränna. Ja, och så är jag vit med! De vita kan vi nu lägga åt sidan inget att bry sig om. Går att dölja utan problem fast man vill ju ha lite solbränna där med.

Solbränna som är snygg och jämn är ju inte lätt att få. Fick för mig att jag var skitig i ansiktet! Jo, det är sant. Runt munnen såg det smutsigt ut. Efter två omgångar med tvål och vatten är det bara att inse att det är en skitbränna. Förhoppningsvis övergår det till den tjusiga solbrännan när solen får skina på. Nu ska jag inte klaga på barnens ”smutsiga” händer.

Annan solbränna som inte är så skön är denna svidande rödbruna, som jag har fått på mina axlar... Man lär sig inte att skyla sig eller smörja in sig. Inte när man är en ivrig trädgårdsarbetare. Jag är ingen soldyrkare, har svårt att ligga still i solstolen om jag inte har en superbra bok och läsa. Har bränt vaderna på grund av bra böcker i solen. Man lär sig aldrig efter många somrar...

Nöjd är jag dock med min solbränna som artar sig som det ska på händer och armar. Vita ringar under ringarna syns om man tar bort dem. En liten tävling i vem som är brunast sker i smyg. Ja, det är jag som driver tävlingen mot min man, vare sig han vill eller inte. Han leder för stunden för han har ju haft flera soltillfällen än vad jag har fått. Vänta bara, snart går jag förbi, hoppas jag. Annars får jag tävla om den vitaste magen och då vinner jag med flera hästlängder.

6 maj 2008

Får hjärtat i halsgropen...

Sätt dig i bilen en tidig morgon, du är trött och måste iväg till jobbet. Du sätter på, lite förstrött, radion i bilen och hoppas på en lugn och stilla musik. Plötsligt dånar det ut högt och skränande ur radion. Du får hjärtat i halsgropen och har totalt glömt bort att du lyssnade på din favoritlåt dagen innan när du åkte hem. DU är vaken!

Den upplevelsen har jag idag med min cochlea implantat denna morgon och några dagar innan. Sätter på min ”cipp” på morgonen och vaknar verkligen till. Trots att jag har idag på lägsta volym, nämligen ”noll”, så tycker jag att det är för högt! Nu har tydligen mina hörselnerver stimulerat och vaknat till så pass mycket att de vet vad de vill och inte vill. Det är inte enkelt och få till bra ljud och inställning under första perioden.

Tur att jag ska till Linköping i dag eftermiddag och så har jag också sänkt volymen på radion i bilen.

22 april 2008

Se upp för vildsvin!

Se upp på vägarna! Det får man verkligen göra denna vecka har jag förstått. Polisen är fullt aktiv enligt tidningar och webb. Fartkameran har helt enkelt åkt fram när det är ett underbart soligt väder hela denna vecka. Undrar om polisen är bättre på att göra en väderprognos än SMHI? Skulle nog tipsa om det.

Dessutom ska man se upp för annat på vägarna. Vildsvin! Jo, sant som det är sagt. I måndags morgon kvart i 8 på väg till jobbet dundrade ett stort vildsvin över vägen in i skogen, just precis framför min bil. Troligen är det ett årsunge som härjade i trakterna. Nu är det nykullstider som gäller. Det är lika bra att se upp för årsälgar och rådjur. Så håll ögonen öppna dygnet runt när ni far på vägarna. Ungar har inte alltid vett i skallen och titta åt vänster-höger-vänster innan de ska över vägen. Frågan är om inte polisen kan åka ut i skogen och lära skogsbarnen lite trafikvett.

Att åka inne i Skillingaryd är verkligen en ”räfflande” färd. Vägarbeten har varit i full gång och rivit upp hela vägen och nu är det nästan helt öde från vägarbetsmaskiner. De lurar nog säkert runt hörnet och inväntar på bästa tillfälle och störa i trafiken. Känns som lugnet före stormen, bara det inte slår till kring 1-majs helgen, då när alla far till stan. Hur skulle det se ut. Enkelspårigt och enkelriktat är nog den bild jag får.

Funderar om det inte är enklare att ta apostlahästarna resten av veckan eller bara stanna hemma och njuta av vädret.

10 april 2008

Ser en massa krumelurer...

När man ska göra en hemsida så kan man bestämma sig för om det ska vara lätt eller svårt.
Började i en ända som jag trodde var lätt men det gick bara inte. Ser en massa krumelurer och hajar ingenting om promt och semikolon hit och dit. Sedan skulle man ha programmet också. Kunskapen om att bygga upp en hemsida har jag inte. Den ändan jag råkade ta var nog inte den lättaste så över till andra ändan.

Det gick däremot mycket bättre. Ta en färdig uppbyggd mall gjord av en annan duktig hemsida-fixare, gratis på nätet dessutom. Busenkelt,  ange användarnamn, lösenord och döp hemsidan som man vill att den ska heta.

Gissa vad, jag har en, helt egen traditionell hemsida. Enkel, överskådlig och allt om CI. Min andra blogg på spacet är inte så enkel och hänga med numera för dem som vill läsa om mina upplevelser om CI. De som inte har hängt med i början så säga. Allt som jag har skrivit tidigare om just bara CI ska jag lägga in på nya hemsidan. http://snackan.bloggsida.se

Välkommen in och läs.

Förresten har jag kvar min blogg på spacet och så får man slänga in lite här också. Mycket är det men kul.

Det är kaos, det är oreda!

Jösses, vad är det för värld vi lever i? Det är inte som förr längre. Det är kaos, det är oreda! Jag bringar inte längre någon ordning på detta. Ändå vill jag fortsätta och uppleva allt det konstiga, det nya och det kända. Tjitt, brum, knarr, plask, klamp, prassel, knak, sus och brus! Ja, det är nya ljud jag upplever i dag. Jag har nu haft min nya CI sedan den 19 februari då jag blev inkopplad i Linköping. Ljudvärlden för mig är rejält kaos och alldeles, ja alldeles… underbar.

I går hörde jag min första småfågel. Ja, jag räknar inte koltrasten jag hörde förra året till en småfågel. Jag hörde talgoxen en härlig solig morgon. Först kunde jag inte riktigt förstå vad jag hörde men misstänkte att det kunde vara någon fågel. Tittade ovanför mig och nära mig. Men såg inte något alls som jag kunde koppla ljudet till. Min pappa dök upp och såg att jag försökte spana efter något. Han lyssnade själv och hörde direkt talgoxen läte. Den var i buskarna 25 meter ifrån mig. Ljud som låter nära behöver alltså inte betyda att det är nära. Nu är det dags för mig och ta fram linjalen och mäta ljudavståndet härefter.

16 februari 2008

Tänk att bli assimilerad som i Star Trek

Sol och åter sol, vilka härliga dagar man får nu denna februarimånad. Är så trött men ändå så glad att kunna jobba igen!

Varit sjukskriven av dels efter min CI-operation som har gått bra och så blev jag fortsatt sjukskriven på grund av min ansiktsförlamning som uppstod efter när jag kom hem och jobbat lite en dag och två. Eländes elände så får man också vinterkräksjuka och magsjuka på köpet senare. Nu äntligen är det bra. Magsjukan är borta sen länge, ansiktsförlamningen är på väg och försvinna nu. Lite finns kvar men inget som man tänker på. Så har jag också jobbat ikapp till en stor del på jobbet. Äntligen helg och återhämtning väntar.

Nästa vecka ska jag till Linköping och bli inkopplad! Känner mig som en cyborg när jag hör ordet ”inkopplad”. Tänk att bli assimilerad som i Star Trek! Det låter skrämmande detta, att bli en i kollektivet med endast cirka 1.500 svenskar som fått Cochlea Implantat. Nä, äsch…så farligt är det egentligen inte. Jag ska få börja höra på nytt igen och precis lagom till min födelsedag den 21 febrari!
Blir otroligt spännande och få bli inkopplad med den nya hörapparaten. Många nya ljudintryck, tror jag verkligen att det blir. Kommer min pappas röst att låta som jag tidigare hört den? Kanske är det så att jag kommer att höra en annan nyans som jag inte kunnat höra förr? Hur låter jag själv? Jag har ju min egen uppfattning om hur jag låter.

Ja, min pappa ska följa med mig och vara med när jag blir uppkopplad. Känns tryggt att ha en normalhörande person med. Någon som man kan jämföra med som har hört hela livet.
Jag sitter verkligen på nålar och ser fram emot den 19 februari då jag ska vara i Linköping!

Barn är riktiga glädjespridare

5 februari 2008

Tiden går fort. Det har nu gått 15 dagar sedan min CI-operation. Allt har gått fint och jag var hemma igen efter bara 3 dagar på sjukhuset. Sedan hände det några dagar efter, just en ansiktsförlamning. Inte alls roligt och nu har jag haft det i en vecka och kan med gott besked tala om att det börjar släppa mer och mer. Än är det inte helt borta men det går framåt.

Man kan faktisk ha kul med en ansiktsförlamning även om det inte är kul i alla lägen. Häromdagen badade jag med min flicka i badkaret. Självklart har man vattenlekar och vad gör vi. Jo, vi sprutar vatten ur mun. Tjejen får eleganta, snygga och långa stålar och jag får problem direkt. Det blir sprut men ja, inte lika snyggt och elegant och inte lika långt.

Genast får jag tips och råd hur jag ska göra. Håll fingret för på ena sidan så kan det funka. Ja, för tjejen, ja, men inte för mig. Men trots allt så får hon mig att skratta och försöka. Det är kul. Barn är riktiga glädjespridare.

Kan jag spruta i dag då? Nej, inte än men det kommer med all säkerhet innan sommaren är här.

Som ni tidigare kanske har läst i min blogg så har jag berättat kort att jag är i en utredning om CI (Chochlea Implantat). Verkar inte alls stämma detta. Började fundera om jag verkligen skrivit om CI? Kollade snabbt igenom mina blogg och det står ju egentligen ingenting förutom följande: Ytterligare en tidstjuv är ett heldagsbesök till Linköpings Universitetssjukhus nästa vecka. Ska göra audiogram och balanslab. (Vad det nu är?) och det skrevs den 19 juni 2007. Alltså inte ett ljud om CI. Nä, det är nog bäst att börja om från början.

Född hörselskadad (hsk) men upptäcktes/dokumenterades inte förrän vid 4-års ålder. Har gått på lekis för hsk i Blackeberg och sedan gått på Alviksskolans hörselskola i Bromma/Stockholm från klass 1–9 samt 3 år gymnasium. Nä stopp…

Så här det: Senvåren år 2006 kom frågan från audionomen i Värnamo om jag funderade åter på CI. Ja, första gången frågan kom upp var år 1999 och då var det blankt nej. Men nu sa jag: Ja. Fick remiss till hörselläkaren i Värnamo för en bedömning om ytterligare remiss till Linköping. Träffade, i juni, läkaren som dock var lite tveksam men skickade förfrågan till Linköping och de meddelade självklart skicka remiss till oss.

Det tog 3 månader innan jag fick svar på denna remiss och kom till Linköping för audiogram och taluppfattningsförmåga i oktober 2006. Samtidigt krånglade mina hörapparater visade det sig för när jag träffade läkaren i Linköping för en första bedömning i november meddelande han att ett test saknades och att jag var tvungen om göra om taluppfattningstestet pga. de misstänkte att mina hörapparater krånglade.

Ytterligare någon månad går och jag fick ny tid i januari/februari 2007 för nya hörapparater. Nu var det helt okey och får besked om att när jag använt mina nya digitala apparater ett tag så görs de test jag gjort om. Tiden gick och jag fick göra ett audiogram och balanslab i juni.

Under tiden jag väntar för nästa test/undersökning så börjar jag nytt jobb, utreder mitt ryggproblem och sommaren övergår till höst. Tydligen gick det bra för jag fick åka till Linköping sista oktober och göra magnetröntgen och vanlig röntgen av mina öron och nervbanor till hjärnan.

Nu väntade jag mig att det skulle ta ytterligare 3–5 månaders väntan. Så har det ju varit, men plötsligt får jag tid i december och ska träffa läkaren och övriga i Teamet den 17 dec. Alla undersökningar och tester är nu gjorda och jag var en godkänd kandidat för just CI. Nu låg bollen hos mig. Var jag redo för det? Vad var mitt beslut?
Mitt beslut blev ja, jag ska ha CI. Jag får besked om att nu står jag på deras väntelista och det kan ta upp till 3 månader. Akuta fall och barn kommer alltid före. Självklart tänkte jag… Nu ställer jag in mig på det, om 3 månader gäller det.
Efter mötet skulle jag få ytterligare information om operationen och hur de går till väga. Någon gång under den informationen kom det en sköterska och pratade med läkaren. Han meddelar plötsligt. Det blir den 21 januari 2008, Vad sägs om det?
Ja, tänkte jag direkt. Svarade: Ja, 21 är en bra siffra.

Så på den vägen är det kära bloggläsare. Jag ska ha ett CI på höger öra. Det kommer att bli en mödosam väg för mig. Mycket träning med att höra igen på ett nytt sätt och med annat ljud. Men det kommer att gå bra.