Blogg Birgit Hansson • www.skillingaryd.nu • Startsidan för blogg
| Birgit Hansson Ekhult, Tofteryd Bosatt i Ekhult, Tofteryd sedan 1 juli 2006. Är en pantertant och sambo med Schnauzerholmens Mufaza. Gillar livet på landet, naturen, min dator och stekt fläsk med löksås. På denna länk finns mer om mig och min vardag, för den som vill. |
 |
| TIDIGARE BLOGGAR FINNS HÄR |
| 22 maj 2010 Försvinnanden I mitt förra Blogginlägg efterlyste jag våren. Denna gång har jag mer saknanden att tillkännage. En saknad strumpa vållade en dags huvudbry innan den skyldige till borttappandet infann sig med densamma i munnen! Hunden var boven och han hade ”gömt” den under madrassen i sängen! Av detta har jag nu tagit lärdom. Förtvivla icke och tro att seniliteten infunnit sig när något saknas utan tänk som en hund så kanske man kommer på var man ska leta. Försvunnit har en massa år också gjort. I större delen av husen i byn har det firats födelsedagar. Många Maj-”barn” är bosatta här. Åldrarna varierar och själv har jag bidragit med åtskilliga! Men äldst av oss är jag inte för min kompis är 6 dagar äldre! Och så har vi ett par från den yngre generationen varav den minste redan hunnit med sin andra födelsedag! Tiden går och nu är vi snart framme vid årets Pingsthelg. Vintern tog slut även om det verkade hopplöst ett tag och nu har våren äntligen kommit tillrätta och nu ska värmen anlända påstås det från... Norge!!! Själv har jag tröttnat på alla väderprognoser då dom stämmer föga med verkligheten. Nu kollar jag himlens nyanser när jag stiger upp varje morgon, kollar gradantalet på termometern och sen inrättar jag dagens sysselsättningar efter resultatet av dessa iaktagelser. Vid uppehåll finns jag att finna liggande på alla fyra i tappra försök att övervinna kriget med ogräs och försöker få tillstånd en rabatt som efter ”järnnätterna” ska förses med allehanda prunkande blomster. Åtminstone prunkar det i min fantasi, sen återstår att se om det blir som jag tänkt. De tulpaner jag förväntade mig få se blev det inget av med då lökarna har befunnit sig på ett bord i garaget hela vintern. Erfarenhetsmässigt så vet jag nu att då blir det inget prunkande utomhus! Regnar det så blir det datorn som får hela min uppmärksamhet med undantag för några stunder då hunden tar min tid i anspråk. Just för tillfället så pockar han på att få gå ut. Detta göra han sittande innanför ytterdörren och muttrar för sig själv så det är bäst jag gör honom till viljes! Trevlig Pingst! |
| 7 maj 2010 Efterlysning Den här veckan har jag en efterlysning att tillkännage. Är det någon som sett eller hört vart en borttappad vårvärme tagit vägen? Den var vid försvinnandet klädd i blåsippor, vitsippor, påskliljor och diverse från utlandet återvändade flygande animaler. Dessa persedlar har återfunnits men i något tilltufsad form. Blommorna verkar numera konserverade för alla står lika glänsande som dom gjort från begynnelsen. De bevingade animalerna har visst tappat en del av sina sångröster för kakafonin sedan tidigare har mattats. Tjurarna i hagarna bråka betydligt mera i år än tidigare. Dom står och blänger och ropar ideligen. Tror att dom gör som jag, dom saknar värme och lite regn så den borttappade våren kan och vill återkomma. Vad ska vi skylla på? Tidigare har det skyllts på skövling av regnskogarna, Tjernobyl, ozonskikt och månfärder när vår väderlek har varit föremål för klagan. Kan det månne vara askmolnen från Island, pengakrisen i Grekland eller kanske det beror på en bruten kungaförlovning? För närvarande ruskar vinden omkring bland buskar och träd och de fjolårslöv som jag haft för avsikt att räfsa ihop dom ”räfsas” nu av vinden. Har letat i mitt minnesarkiv för att försöka minnas när jag senast gjorde hundpromenader i maj månad iförd handskar och vindtygsjacka men jag kan inte hitta något sådant minne. Visserligen är minnesarkivet en aning utslitet men ändå... Förra året vid samma tidpunkt som nu såg våren ut så här;  |
| 29 april 2010 Tjurrus Det är inte bara Pamplona i Spanien som kan skryta med tjurrus, det kan vi i Ekhult också! Minst en gång varje sommar tycks hagarna blir för trista för Linnerydsbondens inkomstbringande animaler. Efter bara ett par veckors vistelse i byn var det så dags för årets första ”tjurrus”. Visserligen hann jag se bara två som tydligen inte kunde bestämma sig i vilken hage dom skulle hålla till så därför höll dom sig i mitten, det vill säga på vägen mellan de båda hagarna! Huruvida det var flera som deltog i ruset vet jag inte då jag fann det för gott att göra som befolkningen i Pamplona, jag skyndade undan! Med två hundar som är lika nyfikna på tjurarna som vice versa så fann jag det för gott att ta skydd i hemmets lugna vrå. Dessutom skulle jag meddela tjurarnas ägare att han hade rymlingar på G men det hade han redan blivit varskodd om så han var på väg. Det är en aning oroande för det finns bilförare som tycks tro att vägen genom Ekhult tillhör Monzabanan så vad som helst kan hända. Det rör i alla fall på sig i byn mellan varven när vi har ”sommargästerna” här! För övrigt har inget särskilt inträffat under veckan. Söndagens gudstjänst i Missionshuset tillhör ju förra veckan men den kan vara värd att nämnas. Vi gästades nämligen av våra hemvända, pensionerade missionärer som visade bilder och berättade om sina liv ”ute på fältet”! En mycket givande stund som sitter kvar i minnet länge. Nu stundar firandet av vårens ankomst då det ska ”luntas”( ett nytt ord för mig då det gäller eldning!) och tjoas lite varstans runt om i bygden och övriga landet. Och så ska flaggan i topp.Huruvida det är för att fira Konungens födelsedag eller vårens ankomst kan diskuteras men jag kan flagga för båda om nu inte minnet sviker... |
| 21 april 2010 Krigföring... ...har pågått den senaste tiden. Inte i byggda men väl i min kropp. En invasion av baciller kom farandes med dunder och brak och fullkomligt tog mig på sängen. Ett fullständigt krig utbröt mellan dessa elaka baciller och dom snälla som har till uppgift att skydda mig från dylika attacker. Nåväl, efter en veckas dagliga konfrontationer mellan dessa båda parter och en blixtinkallad hjälpstyrka i form av antibiotika så fann de elaka bacillerna det för gott att gå till reträtt! Själv var jag relativt ovetande om detta krig då febertoppar avlöste varandra och invaggade mig i en nästa dagslång sömn hela veckan. Men ont krut osv osv........... Under tiden detta pågick lyckades jag ändå på något sätt ta in en del information utifrån. Det omtalades för mig att grannbyns tjurkalvar åter tagit hagarna i byn i anspråk, en mini-granne har drabbats av vattenkoppor, några större mini-grannar har fått fjädrar och blivit uvar eller scouter som det egentligen heter, snön har smält undan, påskliljor, blå- & vitsippor blommar för fullt på mina ägor. Kung Bore, den envise regenten, gör sina tappra försök att återta makten som Gumman Tö tillskansade sig för några veckor sen men ”den gamles” krafter verkar vara på upphällningen för han har inte så värt mycket att sätta emot och enligt SMHI´s tjänstemannakår så kommer det värme i slutet av veckan och det ser jag fram emot med glädje då det tarvas åtgärder på ägorna runt huset. |
| 1 april 2010 Tranor, Sädesärlor och Påskpynt Nu är dom här alla gamla kära vårtecken. Tyvärr så måste jag meddela att årets resa till Blåkulla dessvärre blivit inställd för min del då jag fått körförbud på kvasten! Saknades visst några strån. Förmodligen slets dessa ut i samband med snöfallet som kom innan jul. Därefter har inte kvasten använts då den var för klen för den snömängd som föll. Tranor och sädesärlor har varit synliga i bygden och inomhus är det påskpyntat och nu börjar helgfriden att infinna sig. På tomten börjar påsklijor att kunna skönjas, snödroppar och en och annan liten krokus är däremot fullt synliga och bär budskap om härliga tider, strålande tider som Thor Modén så lyriskt uttalade sig en gång. Nu har skidor och pullkor bytts ut mot trampcyklar av byns yngre innevånare och grannfruns spark är inte längre synlig.Och snart byts snöplogen ut mot gräsklippare. Det riktigt kliar i fingrarna att få sätta igång med utomhusarbete. Det är dock en åkomma som hos mig brukar stanna just vid drömmar! Nu återstår bara för mig denna vecka att utbrista GLAD PÅSK! |
| 20 mars 2010 Ålderns fördelar Att åldras är inte enbart av ondo som en del upplever det. Läste följande historia i en tidning ”En dam i 70-årsåldern stoppades av en polis då det visade sig att hon framförde sin bil en bra bit över tillåten fartgräns. Damen försvarade sig med - Unge man, i min ålder måste man skynda sig medan man minns vart man ska-”! Huruvida detta är en sann historia eller enbart en skröna förmedlar inte historien men tänkvärd är den för oss som blivit lite övermogna. Man kan hänga lite slappt på kundvagnen på Ica då händer det att någon yngre medmänniska låter en gå före i kön. Kanske beror detta på att den yngre är orolig att få uppleva ett plötsligt dödsfall eller någon hastig uppkommen ålderskrämpa! Att man även får ”avlöning” i slutet av varje månad utan att lyfta ett finger är en annan fördel. Visserligen tar staten skatt på redan skattade pengar men hur ska dom annars få ihop till fallskärmar och bonusar och andra pengaförmåner till högt uppsatta tjänstemän? DOM är det synd om. Dom har så usla löner så ett flertal av dom måste nalla lite extra i de kassor dom kommer åt. Där kan vi pensionärer göra rätt för oss och den ”lön” vi får utan att arbeta. Vi kan stå utanför de lokaler där det bedrivs kommers och skramla med insamlingsbössor! Då kommer det in en del slantar som räcker till fina måltider på lyxkrogar eller en tur till något semesterparadis för en och annan högt uppsatt person. När vi sen ”skramlat” klart vi bege oss till vårt ”semesterparadis”, någon parkbänk där vi kan dela ”vårt dagliga bröd” med de luftburna bevingade varelserna. Så blir alla parter nöjda, mätta, belåtna och tillfreds med tillvaron. |
| 14 mars 2010 ”Hare vatt nåt” Med dessa inledningsord brukar jag hälsas av mina brorsöner. I de flesta fall är mitt svar nej det har inte hänt ett dugg. Det brukar jag för det mesta ha att förmedla i denna Blogg också men nu har det ”vatt ett dugg”, inte bara ett utan flera händelser har inträffat här i byn. För egen del fick jag starta den gågna veckan med att återhämta mig efter sviterna av vinterkräksjukan som tömt min kropp på allt den hade och även försökt med sånt som saknades! Den är jobbig så till vida att den tröttar både fysiskt och mentalt. För tillfället är jag dessutom oerhört trött på the och skorpor, detta gamla recept att ta till när man ska lära kroppen att acceptera föda igen. The och skorpor till frukost, till middag och till kvällsmål är lika enerverande som den senaste tidens evinnerliga snöande. Men som tur är så verkar alla dessa irritationsmoment vara över. Åtminstone för ett tag. Vad sjukan anbelangar så hoppas jag slippa den på oöverskådlig tid. Snöande lär vi få se mer utav innan Kung Bore får abdikera för den här säsongen. Vad mera som ”vatt” är att en grannfru har opererat ett knä vilket jag själv hoppas klara mig undan. Hoppas jag får nöja mig med en och annan kortisonspruta istället så länge det fungerar. Ytterligare händelser som kastar ljus över vår lilla by är de ytterst kreativa ungdomar vi har här. En är flitig skribent i Facebook, en annan har tillsammans med en kompis utkommit med Ekhults första egna blad där man får ytterligare information om vad som försiggår på byn! Vad månde det bliva av dessa förmågor kan man undra. Sist men inte minst så har slutet av veckan för min egen del inneburit att han återigen kommit ner från den djupa skogen den lille hundbrodern för att vara här i dagarna tre. Det innebär att nätterna tillbringar jag som i ett skruvstäd med en hund på vardera sidan, tryckta mot min kropp. Det är varmt, tryggt men trångt! När jag sen lyfter ögonlocken för att börja en ny dag möts jag av glädjeyttringar som gör det stört omöjligt att försöka sova bara en liten stund till. Motion får jag också genom att hängandes bakom två snören släpas fram längs byvägen ett par gånger dagligen. Så har det då varit Nattvardsgudstjänst i vårt Missionshus idag och sång av vår eminenta tonårskör samt predikan av vår lika eminenta pastor.Mötesledaren, den ”gamle” komunalpolitikern, går inte av för hackor han heller. En nog så värdig avslutning av den senaste veckan. |
| 3 mars 2010 Det våras för gamla tanter! Det spritter i kroppen! Är det sånt som kallas vårkänslor månne? En del påstår att när det spritter i kroppen då längtar man efter en moatjé........men si det gör inte jag, Jag längtar efter VÅR med spirande grönska och så väntan på sommaren. Mitt i flera år bönande om att få uppleva en riktig vinter, så som jag minns dom från min barndom, har blivit uppfyllt med råge! Nu har jag bara en liten önskan kvar och det är att än en gång få höra porlandet i dikena när snösmältningen sätter fart. De tidigare snöfattiga vintrarna har ju inte medfört något porlande men kanske i år..... Termometern visar i dag, i söderläge, +10° och det är jag kanon förtjust i. Ska ta ut en trädgårdsstol och placera den vid husväggen och sätta mig där och njuta. Men det får bli en annan dag för nu ska jag strax bege mig till mina vänner här i byn dit jag inviteras på rotmos med tillbehör, Undra på att det spritter i kroppen! Det finns fler som längtar efter våren och snösmältningen tror jag. Nämligen min granne och hyresvärd. Han börjar bli rastlös tror jag för nu tar solen hand om snöröjningen och så mycket annat har han inte att ägna sig åt än. Då dristar han sig till att klättra upp på taket och skotta ner snö där ifrån. Man kan undra om det är en lämplig sysselsättning för någon som snart blir 80 år???? Å andra sidan så skulle han råka ramla ner så faller han ju relativt mjukt i snön. Och själv klarar jag ju inte ens att stiga upp på en trappstege utan att ramla ner så jag får vara tacksam för det han gör. Just nu slås jag av en tanke! Hur i all sin dar ska man i fortsättningen få ihop en Blogg?? Har ju påpekat för mina vänner att vi ska inte gnälla över värme och/eller regn de kommande månaderna för nu har vi gnällt så länge över snö och kyla. Det verkar bäddat för idétorka. Men den dagen den sorgen. Gläds åt den dag som idag är för det tänker jag själv ägna mig åt. |
21 februari 2010 |
12 februari 2010 Nu stundar tider då vi ska bedöma huruvida ”vi” är bra eller ”dom” är dåliga! Inför stundande gloende på våra skidess så har jag kommit att tänka på min egen skidkärriär, nämligen; ”Brädlapparna” gav jag order om till min fader att göra brasved utav och själv har jag sedan dess aldrig äntrat dessa idrottinstrument mera och har inga som helst tankar på att göra det heller! Däremot längtar jag starkt efter att få äntra medarna på en sparkstötting...Visserligen kan dessa ”instrument” förorsaka skador också, det vittnar en väninnas skadade knä om denna vinter men det är en annan historia... |
| 7 februari 2010 Blitt, vitt och kvitt Nu har det ”blitt blitt” sas det där hemma när mildvädret kom så jag säger detsamma även om ”blidvädret” fortfarande är minusgrader. Vitt har vi fått så det torde räcka för flera år. Nu har till och med jag stängt näbben från att klaga över snöfattiga vintrar. Men de senaste dagarna har bjudit på strålande vinterbilder och underbart väder. Ingen snöyra utan klarblå himmel, stundtals solglimtar och så alla snöklädda granar som står så stolt och låter sig beundras. En underbar syn för ögat att fröjdas åt. Kvitt tycks vi ha blivit den extrema kylan som rådde ett tag och vilket föranledde min annars så morske ”sambo” att vilja bli buren vid de dagliga promenaderna! Det var visst extra kyligt under de små tassarna när temperaturen var dryga -20°. Han stannade nämligen, tittade uppfordrande på mig och med ena tassen i luften. Då jag böjde mig ner för att se efter om det fastnat nåt där då passade han på att hoppa upp i famnen på mig. När jag sen skulle ställa ner honom igen då hade han helt plötsligt inga ben längre! Han drog upp dom under sig och vägrade stå! Den promenaden blev inte lång för jag vägrade bära omkring på 8 kilo hund! Men han Andersson (inte i Nedan) men i Ovan (åtminstone från mig räknat) han påstår sig inte ha någon snö alls hemma hos sig. Ja, ja skrönor brukar frodas i byar förr och görs tydligen så även i nutid. Undrar om han använder snöslungan till att klippa gräs med för jag såg honom i färd men den här om dagen. Min hyresvärd är guld värd för han ser till, med traktor och plog, att jag tar mig ut och in i huset genom att hålla mina infarter befriade från de mesta snöhögarna. Trappan däremot har jag själv fått sopa ren efter att ha ”bråkat” med dörren för att komma ut! Snön kommer ibland inte bara uppifrån utan även från alla håll och ser till att jag blir ordentligt ”insnöad”. Det är inte bara gubbarna i byn som håller sig sysselsatta. Även de från de djupa skogarna framkomna ”vilda” djuren har också varit väldigt aktiva senaste tiden. Här syns spår efter både älgar och rådjur. Harar också förstås men dom passerar ju byn året om så dom märker man numera knappt. En aning huvudbry fick jag här om dagen vad det var för konstigt som rörde sig genom snön och med en hiskelig fart. Vid första anblicken trodde jag det var ett par möss som kom knatande men jag tyckte det var underligt att dom kom farande bredvid varann tills ”dom” plötsligt stannade upp och fick sällskap av en liten nos. De två ”mössen” var inget annat än öronen på grannes kattfröken Sally som kom plöjande genom snön. Så nu har jag fått förklaring på vilket djur det är som skapat diken runt mitt hus! Nu har jag fått ihop en Blogg i vintertid så nu är jag nöjd! |
| 27 januari 2010 Stilla vinterlunk Om det förväntas någon revolutionerand rapport från Ekhult så blir besvikelsen stor! Här händer inte mycket till skillnad från världen i övrigt. Själv har jag full sysselsättning med att sucka över termometerns gradantal som liknar en jo-jo. Ena dagen -20° och nästa över -10°. Det omtalade snöovädret har anlänt hit idag så nu återstår att se vad detta kommer att föra med sig förutom en aning högre snövallar. Under förutsättning att det finns pengar kvar i kommunens snöröjningskassa förstås. Efter att ha tagit del av nyheterna i dagens tidningar är jag glad över att jag bor i lilla lugna Ekhult. Här hyser man ingen oro över nedläggningshotade bilmärken, ingen anka eller tiger som skapar stora rubriker angående sina förhållanden, inget amerikanskt skådespelarbesök och inga jordbävningar. Idag är visst största nyheten snöoväder! Man kan undra om det är ovanligt med snö och kyla i januari... En nackdel med det lugna livet här i byn är att det är svårt att hitta något Bloggämne! Inte ens veckobesöken framme på ”plas´n” ger några infallsvinklar. Men det kommer väl snart några vårtecken man kan skriva om. Nu ska jag och hunden ta oss en promenad och se om det inte går att skapa nya mönster och förbättra färgen på snön! Det vill säga det är hunden som är en av byns konstnärer. |
| 13 januari 2010 Insnöad, djupfryst & blöta fötter På gränsen till djupfryst har jag blivit också. Har äntligen fått och får uppleva en vinter som påminner om sådana jag upplevde som barn! Massor av snö och kyligt så man blir alldeles rosenkindad och har en näsa som påminner om en clowns när man varit ute. Här har snövallarna blivit gulmålade i diverse olika mönster och på olika höjd vilket naturligtvis också lockar till sig en hundnos medan matte jagar fram som en torped för att så snart som möjligt få komma in i värmen igen. |
| 1 januari 2010 Gammalt och Nytt Gott Nytt År! Får verkligen hoppas att dessa gamla beprövade ord blir som det sägs! Nu har man en massa gammalt omkring sig igen, inte minst jag själv. 2009 års Jul är redan historia, Nyårsafton likaså. Dessa helger är över innan man hinner blinka och så funderar man över varför det är sånt hysteri inför dess dagar? Nu sitter jag här och glor i en almanacka som innehåller en oändlig räcka av dagar som jag inte har en aning om vad dom kommer att innehålla. Detta är och har varit en dag som skapar ödmjukhet i min själ inför det okända. Ändå vet jag att snabbt som en blinkning så sitter jag här och det är Nyårsdagen 2011 och allt börjar om igen! Min salig Mormor sa alltid att som man beter sig varje Nyårsdag så kommer man att bete sig hela det kommande året. Opps! Bäst att ta sig iakt då och tänka efter före hur man beter sig... Om detta stämmer kommer jag att sova till efter klockan 09.00 varje morgon i fortsättningen. Hmmmmm... och detta trots att jag och mina vänner skålade in det nya året med Äppelcider. Garanterat utan ”dagen-efter-biverkning”! För övrig har detta nya år börjat ganska likt det som vi just lämnat. Förutom den något senare uppstigningen så var det temperatur idag också. -9,6° kan vi skryta med här i Ekhult, åtminstone i ”Gropen” där jag har mitt viste. Men som vanligt så startade dagen med att starta datorn och kaffebryggaren. Sedan följde en stunds tidningsläsning via nätet medan klunk efter klunk av uppiggande koffeindryck intogs. Lite koll på vänners Bloggar för att se vad dom sysslat med det senaste dygnet. Dock var detta en föga givande sysselsättning då flertalet tycks ha tagit ännu längre sovmorgon än vad jag gjort! Den enda som verkar ha sömnproblem är visst denna ”tidnings” redaktör för han har redan hunnit med en del nyhetsförmedling! En strålande vinterdag är det. Himlen är blå och Moder Sol besöker oss.Träden är underbart vackra där dom står stolta iklädda sina rimfrostdräkter. Snart ska jag ta min kamera och hund med mig ut på en promenad. Förhoppningsvis blir det en längre sådan. Låt oss hoppas att detta år blir ett bra år för oss alla och för världen i övrigt! |
| 19 december 2009 Lucia, Julpynt och Pepparkakor Nu är Luciafirandet avklarat. Även julstökandet är över. Luciafirande upplevde jag i vårt eminenta Missionshus där det sjöngs och firades under gemytliga former. Om detta finns bildbevis på annan plats så mina egna får vara kvar i kameran! Suckandet och stönandet från i våras när julen ”dansades ut” och ett avgivet löfte om att det var sista gången jag plockade fram alla tomtar glömdes totalt bort och nu står dom här igen. Som vanligt och på samma plats där dom brukar stå. Överallt är dom och inte bara tomtar utan en massa annat ”rämmel” (översatt från dalmål= prylar) som lyser jul lång väg. Så nu är glada julen här... Pepparkakor ja. Måste bara tala om att jag härom dagen bevistade den stora staden 5 mil norröver och gjorde en visitation hos butiken som tillhandahåller elektriska prylar och innehar namnet Elgiganten. Där upptäckte jag en hel pall med pepparkaksburkar till det facionabla priset av 5:-/burk! Inhandlade tvenne dylika burkar. Väl på hemväg började jag fundera över vad dessa burkar gjorde i en el-affär och det var med viss tvekan jag satte tänderna i en kaka. Men det var riskfritt, den var inte elektrisk utan helt vanlig! Och så kom Kungen på besök. Inte Svea Rikes Konung utan den som hör Vinterriket till, Kung Bore. Med sig har han solen också så det är ett trivsamt besök. Visserligen är det kallt åt små hundtassar men det fixar sig med att skutta på tre ben i taget och hålla upp det fjärde! Sen växlar han och lyfter nästa tass. Klyftigt uträknat! Men snö är trevligt tycker både jag och hunden. Så nu börjar funderingarna på förra årets fundering över det där med att göra en snöängel... GOD JUL |
4 december 2009 En av de första dagarna i juli 2006 som nyinflyttad i Ekhult tog vi en promenad utmed byvägen, min hund och jag. Vid Ekedal svängde vi upp på vägen mot Assarsbo och där Denna ståtliga Lönn som helt tog andan ur mig. Varje dag och varje promenad gick vi förbi och jag beundrade Hösten kom och i oktober samma år såg den ut så här Nu väntade jag bara på att hösten skulle komma Hann inte med att få någon höstbild men tänkte Den 10 juni 2008 kom vi som vanligt vandrande Min älskade lönn hade skadats! Och snart återstod endast detta Idag finns inte ett enda spår kvar där den en gång stod Visste inte tidigare att man kan förälska sig i ett träd. |
| 27 november 2009 Gnällblogg! Den här veckan blir det en irritations-& gnällblogg från min sida. Inte ofta dylikt uppträder men ibland svallar dalablodet och har en tendens att koka över. Men jag garanterar att innan kvällen är allt lugnt igen. Så här är det nämligen: I min iver att städa och göra det lite trivsammare inför stundande storhelger så har jag nu kommit till stadiet att äntligen börja tvätta av skåpdörrar och luckor i köket. Då upptäcker jag en sak som gör mig väldigt förundrad och gnällig, nämligen: VARFÖR FINNS DET SÅ MÅNGA DÖRRAR OCH LUCKOR NÄR DET SKA TVÄTTAS NÄR SKÅPEN INTE RÄCKER TILL FÖR FÖRVARING I VANLIGA FALL? Så var det telefonen. Den apparaten har under senaste veckan även den förorsakat mig viss nivåhöjning av adrenalinet. Den lägger bara av helt enkelt. Förra gången var den helt tyst när jag försökte ringa. En koll med hjälp av vännen B visade att uppringning fungerade, signalen gick fram, hon hörde mig men hos mig var det helt tyst. Efter att ha startat TV:n fungerade telefonen och sen fungerade den utan hjälp av TV:n! Igår var det dags igen. Lyfte luren för att ringa ut och som vanligt fick jag den långa tonen man får vid avlyftande lur. Problemet var bara att den tonen fortsatte även vid försök att slå ett nummer! Så fortsatte det hela dagen igår och idag på morgonen. För en stund sen ringde det! Jag testade och svarade och det var en försäljare som ringde. Irriterad snäste jag av vederbörande att dom ringde i förrgår också och blev upplysta om att jag inte var intresserad. Efter en ursäkt och försäkran om att det inte skulle upprepas lade vi på våra respektive telefonlurar. Efter det samtalet fungerar telefonen igen som den ska så nu sitter jag här och ångrar att jag inte ville besväras av telefonförsäljning i fortsättningen. Tänk om en krånglande telefon fungerar igen efter ett dylikt samtal då ska man kanske vara tacksam för att dom återkommer???????? Detta var dagens irritations-& gnällblogg. Nu återgår jag till resten av mina köksluckor och eventuella gnällande. Som tillägg kan meddelas att hunden har lagt sig i TV-rummet under en fåtölj. Han känner sig nog säkrare för mina vredesutbrott där. Han kan ju inte veta på vem eller varför jag ryar och går an! |
| 16 november 2009 Solsken, missonsauktion och söndagsmiddag Även den sistlidna veckan har bjudit på en hel del utöver det vanliga. Fick en smärre chock en av dagarna då jag vid uppvaknandet fick se att det var något som inte var som vanligt... Tog en stund innan jag i mitt nyvakna tillstånd kunde konstatera att det var solen som höll på att kämpa sig upp över horisontkanten! Dessutom hade himlen tagit av sig den grå vardagskostymen, den torde börja bli rätt sliten nu, och iklätt sig den klara blå som är så vacker att skåda. Nåja, nu varade inte detta tillstånd så länge men jag fick ändå se att helt övergivna av ”vackervärä” är vi inte. I Lördags var det så dags för årets stora begivenhet i vårt Missionshus nämligen den årliga auktionen. Den som myntat orden ”snål smålänning” har eller hade aldrig varit med för i så fall hade det uttrycket aldrig kommit på pränt! Här märks det minsann inte av någon finanskris vilket är glädjande för församlingen. Våra eminenta auktionsförättare hade stort tålamod att vänta med klubbslagen medan de prylsugna besökarna gjorde upp inbördes. Allt gick åt som smör i solsken, allt från hemgjord äppeldricka, av ett gäng herrar egenhändigt broderade tomtetavlor till presentkort på hyra av skylift och vildsvinsjakt! Som kronan på verket hade jag blivit inviterad till söndagsmiddag hos mina goda vänner. Anrättningen bestod av en utsökt potatisgratäng och till denna serverades bitar av rökt Bambi! Det blev att förtränga bilden av de vackra smidiga djuren så som de är i levande tillstånd. Då går det utmärkt att njuta av hur underbara dom är som avlivade och rökta! Jag säger återigen ”ocka vecka”! |
| 28 oktober 2009 Rätt va dä ä... Vidare så denna måndag var det på agendan ett besök på ett av våra äldreboenden där jag får möjligheten att återuppliva forna minnen från arbetsdagar. Visserligen numera med endast det som under min yrkesverksamma tid var en dröm, nämligen att sitta ner med ”di gamle”, dricka en kopp kaffe och under glatt samspråk bara vara medmänniska. Dessa dagar lever jag sen på tills nästa gång. Nu stundar nya veckodagar som än så länge är helt obekanta vad de kan komma att innehålla. Visserligen verkar veckorna numera enbart bestå av måndagar och söndagar men i efterhand upptäcker jag att det finns en och annan dag också. |
