Vaggeryd
Jag är en positiv, pratglad tvåbarnsmamma som gärna omger mig med goda
vänner och tränar då och då. Nybliven hundägare med intresse för färg och
form!
Blogg Anna Ireklint • www.skillingaryd.nu • Startsidan för blogg
| Anna Ireklint Vaggeryd Jag är en positiv, pratglad tvåbarnsmamma som gärna omger mig med goda vänner och tränar då och då. Nybliven hundägare med intresse för färg och form! |
|
18 maj 2010 Vår, sol och sommar! Äntligen har SMHI utlovat lite värme. Vågar man tro på det? Jag har legat ute i rabattena och rensat med stelfrusna fingrar och mössa på huvudet den senaste tiden. Jag vill ha riktig vååår! Otroligt hur fort de första månaderna på året har gått. Så säger man kanske varje år men jag kan knappt fatta att vi har hunnit igenom halva maj månad. Nu närmar det sig skolavslutningar och konfirmationer. Vi har ett härligt En hel del har ju hänt i bekantskapskretsen dessa månader med. Två nya små liv har sett dagens ljus, en pojk och en flicka. Underbara fjuniga små bebishuven att sniffa på. I skrivande stund så väntar vi på att bebis nummer Sommar och semester närmar sig med stormsteg. Vi ska mest vara hemma förutom en liten tripp till Gotland. Jag har aldrig varit där, så det ska bli spännande. Ska ge mig ut med kameran i högsta hugg och försöka fånga lite av Hemmapyssel blir det ju såklart också i vår och sommar. Kanske blir det en ny ytterdörr på huset denna sommaren? Den vi har är verkligen hemsk. Jag har införskaffat ett segel att ha över trädäcket, och staketet skulle behöva en Ha det gott, vänner! / Anna |
| 5 februari 2010 Hemkörning av mat... Jag tycker inte att det är speciellt kul att veckohandla. Ändå har jag länge försökt att göra just detta. Planera upp veckans middagar för att inte behöva springa till mataffären var och varannan dag. Gjort mat-lista som inte ska krocka för mycket med skolmatsedeln och försökt fylla upp skafferiet med basvaror för att kunna improvisera i köket. Likväl så misslyckas jag så gott som varje vecka! Glömmer för det mesta något eller köper för lite frukt, mjölk eller pålägg så det ändå måste bli några panikrundor till Ica framåt kvällen. Nu tror jag mig har funnit lösningen på mina middagsproblem! De latas (eller smartas) lösning heter: Familyfood! Läste om det i tidningen för någon månad sen och har även hört här och där att folk har provat. Det handlar alltså om hemkörning av mat! Japp, i tisdags kom två välfyllda kassar till dörren med 5 tillhörande recept. Bara att lassa in i kylen. Passar mig som handen i handsken. I vår familj äter vi i princip allt (ja, förutom lever) och är alltid nyfikna på att prova nytt. Det här konceptet köpte jag rakt av. Sååå skönt. Inga mer långa listor och tunga kundvagnar, nu kan jag koncentrera mig på bröd, smör, pålägg och frukt resten levereras en gång i veckan till dörren. Tror även att jag kommer variera maten mer än nu, man har ju en förmåga att köra fast i samma maträtter vecka efter vecka. Fantastisk affärsidé helt enkelt som fler och fler verkar nappa på. Att varorna sedan även i största möjliga mån är närproducerade och ekologiska gör ju inte saken sämre. |
20 januari 2010 Själv tycker jag dagens väder är underbart! Några minus, fnykande snöflingor och marken täckt av snö. Är det inte precis så man vill att januari ska vara? Ändå börjar de på radio och tv redan leta vårtecken och prata om ”när vintern ska släppa greppet”. Men hallå, det SKA va vinter nu. För en gångs skull är det ju precis som det ska vara! Jag blir så trött på detta gnällande. Våren den kommer tids nog och den blir så mycket mer välkommen och härlig om den får smälta fram… Jag tänker njuta av vintern så länge den stannar! Efter de obligatoriska uteaktiviteterna så tänder jag en brasa och myser i värmen inne. Gärna under en filt med vovven i knät! Och fast jag är rätt frusen av mig (och inte går många meter utan mössa) vägrar jag att redan leta vårtecken… |
1 december 2009 I år ska jag vägra att jul-stressa. Jag har bestämt mig för att inte springa runt som en skållad råtta och försöka hinna med alla måsten, som faktiskt bara är måsten för att det är månaden december. Jag tänker köpa julklappar i god tid (har redan tänkt ut vilka för att det ska gå smidigt) och jag tänker minimera inköpen i år. Däremot frossar jag i stjärnor, kransar, adventsljusstakar, granris och levande ljus..så det blir alldeles lagom juligt ändå..utan tomtarna. En och annan ängel kan få smyga sig in om den inte är gjord av porslin! Jag måste tillägga att jag tycker både tomtar och allt annat julpynt kan vara fint hos andra. Jag har en vän och hennes hem pyntas på det mest fantastiska vis varje jul, det är bara det att jag inte vill ha det själv. Sedan ska jag bjuda in vännerna till en hejdundrande avslutning på 2009. En glittrig, rolig nyårsfest. God mat, gott bubbel. Jag ska strunta i att idiot-städa mitt hem och bara ta det värsta! Sen ska jag släcka lyset och tända några värmeljus så skiten inte syns! Ha,ha..det får dom ta! Ha en bra och lugn sista månad av detta år! |
5 november 2009 Vi har väldigt trevliga grannar! Trevliga grannar är bra. Man kan ha mycket nytta av att hålla sig på god fot med sina grannar. Inga fejder i våra kvarter, bara skoj! |
| 22 oktober 2009 Blodiga operationer... Jag är egentligen ingen tv-människa. Nä, jag brukar ha svårt att sitta still ett helt program om det nu inte handlar om något väldigt speciellt. Jag tänker varje söndag att jag ska lägga mig i soffan vid nio-tiden och se någon av filmerna som visas. Men all förbaskad reklam förstör dem ju, för att inte tala om de där nyheterna som har en förmåga att slakta en bra film. Jag tappar tålamodet eller blir för trött för att kolla klart. Nu på hösten blir det väl ändå lite mer tid i tv-soffan än annars och för närvarande har jag helt snöat in på sjukhus-serier. Då menar jag inte dramaserier utan ”the real thing”. Jag vill se blodiga operationer, fettsugningar och gastric bypass! Några riskförlossningar eller en dokumentär om något udda medicinskt fenomen och min tv-kväll är fulländad. Vet ej vad denna passion kommer ifrån men jag kan inte få nog. Favoritkanalen är naturligtvis tv4 fakta. Oj, oj vad man kan lära sig mycket där!! Resten av familjen tycker inte om sjukhus-tv. Det struntar jag i. Jag tänker kolla vidare..skratta och gråta med de stackars sjuka. Jubla när bebisarna föds och imponeras av hjärnkirurgerna. Resten av min lediga tid tänker jag gå långa promenader med vovven och laga goda mustiga älg-grytor..är det höst så är det! |
| 15 oktober 2009 Åter i verkligheten... Nu är jag tillbaka i verkligheten igen! Efter en vecka härlig semester i stekhet sol kändes det som en kalldusch att kliva ut från Landvetter. Kan tyvärr konstatera att min hud inte alls fixar sju dagars ihärdigt solande trots högsta solfaktorn på krämerna. Röd som en kräfta och tusentals nya fräknar. Men visst behöver man en solinjektion inför stundande vinter. Pigg som tusan är man nu. Trodde knappt mina ögon när det låg snö på backen för några dagar sedan! Snö? Nu!! Nä, tack…jag väntar gärna minst en månad till. Barnen var förstås överlyckliga... trots att jag förvanade dem att det säkert skulle va borta innan 11-kaffet. Men den äkta lyckan går inte ta miste på. – Fatta du mamma, det är snö! Gött! Ja, ja. Jag fick rätt, det var borta efter några timmar. Lika glad var jag för det. I helgen ska jag inåt den stora staden en sväng. Det är ju det här med vantar och mössor och skor och sånt... man behöver väl uppgradera garderoben... både till barnen och en själv. Tyvärr är jag väl inte ensam på stan om att göra detta, men måste man så måste man. Fatts väl bara att Ikea har börjat julpynta också!! Jag måste nog in där en sväng men INTE för att kolla in jul-prylar… ag får väl försöka använda mig av något slags tunnelseende för att klara mig igenom det. Jag ska även hinna med ett barn-kalas. Eller rättare sagt bad-kalas. Sonen har fyllt 7 år. Kanonbra uppfinning att bada på kalas! Man hyr simhallen i Vaggeryd och låter alla barnen röja runt bäst de vill i ett par timmar… sen lite fika och så är det klart. Blir nog en helg med full fart tror jag. Precis som jag vill ha det. |
| 10 september 2009 Dags för jultidningar... I förra veckan damp det ner inte mindre än tre olika jultidningskataloger i brevlådan för att locka ut säljsugna tjejer och killar. Jag minns själv att jag sålde och tjänade en slant när jag var tolv-tretton år. Att min åttaåriga dotter däremot skulle bli eld och lågor trodde jag inte! Jag försökte försiktigt att förpassa tidningarna till papperinsamlingen men hon hade redan kollat in posten och visste precis vad detta handlade om. Egentligen tycker jag att åtta år är i yngsta laget för att traska runt och knacka dörr, så jag sa att jag kunde sträcka mig till att hon fick sälja lite till släkt och vänner. Fem minuter senare satt hon med telefonen i högsta hugg och ringde runt för att förvarna om att hon minsann tänkte dyka upp och att det faktskt fanns något bra att köpa för alla!! Nu en vecka senare har hon ”terroriserat” de flesta i bekantskapskretsen och sålt för flera tusen! Bra säljargument och järnvilja blir till hundralappar i plånboken, även för åttaåringar. Har med blandat intresse följt alla rapporter och analyser om den sviniga influensan, den där ”nya influensan” ni vet, den där med den konstiga beteckningen med några A:n och H:n i.. Ja ni har nog hört om den? Det känns inte så verkligt att den är ett sånt hot mot så många, men rykten har redan börjat gå att det finns sjuka här mitt ibland oss! Det är väl tur att de där sprutorna kommer snart så man kan få sig en dos.. Satte mig förresten senare på kvällen och fick på en ny serie: överlevarna. Den handlade om just en pandemi som slår ut nästan hela jordens befolkning. Folk dör som flugor bara timmar efter de blivit smittade. Man kan ju verkligen ifrågasätta om det är så bra att visa en sådan serie just nu, när folk redan är rädda för konstiga virus. Man blir väl inte direkt lugnare av att se sådant på tv. Själv tar jag det med ro! Går det inte att skydda sig så blir det som det blir. Ska snart sticka till solen och jag vet inte om det är rekommenderat att resa nu heller men jag tänker göra det ändå.(med lite handsprit i bagaget!) Ha en bra dag..och tvätta händerna noga! |
| 12 augusti 2009 Regnmolnen förföljer oss Jaha, då var ännu en semester till ända! Har varit ledig i fyra veckor.. fyra veckor svensk sommar med allt vad det innebär. Regn, regn, regn!! Även om vi har tagit små turer till kusten har vi inte lyckats undvika dropparna. Regnmolnen förföljer oss. Visst har det varit härligt ändå att vara ledig, sova lite längre på mornarna och ta dagen som den kommer men ska man vara riktigt ärlig blir alla sommaraktiviteter snäppet roligare utan en mörk tung himmel och vattensjukt gräs. Som följd av detta har vi som många andra bokat en höstresa till solen. Jag fick lite panik när det regnat varje dag i två veckor, så jag började kolla runt på rese-sajter på nätet, och det är väl inte så svårt att räkna ut hur sånt slutar. Det är väldigt enkelt att trycka på ”boka” när det öser ner utanför fönstret. Känns skönt att veta att man kan få gotta sig i sol i höst i stället. Är det något som är positivt med regniga somrar är det väl att källare och vind äntligen blev städade, det var på tiden att vi röjde ut och slängde det skräp som stod där. Trädgården har gillat regnet den med. Det blommar för fullt och är frodigt grönt. Nu har jag snart gjort min första jobb-vecka och böjar så smått hitta tillbaka till rutinerna. Sista helgen hittade ju faktiskt solen hit med och jag avslutade på bästa sätt med utomhus-konsert! Nu laddar jag inför en fullspäckad höst. Få se vad den har att erbjuda? Oj, nu stänker det ute igen, måste skynda mig ut och ta in tvätten som hänger på tork! Hörs snart igen. |
| 18 juni 2009 Regnkläderna på midsommarafton... Då har vi kommit fram till sommarlovet än en gång! Tänk att redan halva juni gått.. Det var jättemysigt att få gå på sommaravslutning och höra ” Den bomstertid nu kommer” igen. Samma härliga känsla som när man själv slutade skolan infann sig, och det kändes faktiskt som sommar. När vi gick ut från kyrkan försvann tyvärr den känslan allt för snabbt. Duggregn och mörk himmel, när ska den riktiga sommaren komma? Vid Vaggeryds sporthall studsade högstadieeleverna ut, med blommor runt halsen och hesa röster ställde de sig på flak och vagnar för en färd genom samhället. Utrustade med vattenballonger, redo för ett långt härligt sommarlov. Kände sig säkert vuxnare än nån gång innan. En del av dem lyckliga att bara få vara lediga andra med siktet inställt på att sommarjobba och tjäna lite egna pengar. Vad min sommar kommer bestå av får tiden utvisa! Inga stugor eller resor är bokade, men alltid hittar vi väl på något. Det brukar lösa sig. Jag ska nog vara hemma och njuta av Sverige i alla fall. Förra sommaren bjöd på en utlandssemester och visst var det skönt men svensk sommar, och då menar jag RIKTIG sommar är svårt att slå! Över midsomarhelgen ska vi i alla fall åka hela långa vägen till Gränna med en hel bunt goda vänner. Blir säkert jättetrevligt men vi tar nog med regnkläderna, midsommarafton har ju en tendens att bli blöt! Så njut av sommaren, vänner. Deppa inte över regn utan njut av att få vara lediga och bara göra sånt ni känner för ni vet, sommaren är kort!! |
25 maj 2009 Utan missöden kom vi fram till ett glittrande hav och en tveksamt välkomnande sol. Ahh! Underbart! Grannens sommarstuga är så mysig och vi intog frukost och kaffe för att orka med en runda på stan. Lite gott fikabröd slank ner också, det kan väl aldrig skada att ladda sockerdepåerna? Våra nyinköpta bullar och wienerbröd lockade dock mer än vågorna för strax var vi omringade av nyfikna kossor! De sniffade i vår fikakorg och på våra jackor, slickade även lite på våra skor. Kameran hivades upp och några söta bilder togs på våra nyfunna vänner. Utan förvarning gick en av korna fram till min väninna och gav henne en puss! Vi lyckades precis fånga det på bild innan kossorna tappade intresset för oss och återgick till att käka gräs. Gissa om vi skrattade gott åt våran lilla picnic. |
21 mars 2009 |
5 mars 2009 De senaste dagarna har vi ju alla faktiskt kunnat läsa en annan sorts löpsedel än ”Nytt stor |
23 februari 2009 Jag bor precis vid Vaggeryds sim- och sporthall. Detta bidrar naturligtvis till att jag är en ganska flitig besökare där. Jag tränar några gånger i veckan både i vatten och i gymmet och så går jag dit med mina barn på diverse simskolor och märkestagningsgrupper. |
| 9 februari 2009 Bowling, korv och fest... Det här med födelsedagar är inte lätt. Speciellt inte när de är jämna. Ska man fira eller inte fira? Ställa till med stor fest eller bara stillsamt gå ut och äta något gott? Kanske ett mellanting, bara bjuda hem familjen... Och ska man önska sig något eller tror folk bara att man är ute efter presenter då? |
| 24 januari 2009 Gym, sång och vårtecken Efter en lång (och välbehövlig) julledighet har nu vardagen kommit ifatt oss igen. Läxor, utflykter och friluftsdagar i skolan. Styrketräning, tv-serier och källarrenoveringar. Det är ganska skönt när allt blir som vanligt igen, man vänder ju totalt på dygnet när man är långledig. Nu kommer barnen i säng i hyfsad tid på kvällarna igen och lunchlådorna lagas inför morgondagens arbete. På gymmet märks det tydligt vad folk har lovat sig själva på nyårsafton! Det är fullt med folk vilken tid man än kommer dit. Om några månader har en del av dem tröttnat och allt blir som vanligt även där. På torsdag ska jag och min kära granne gå och sjunga igen. Vi är med i Kulturskolans allsångskör och går varje torsdag till Hjortsjöskolans aula och sjunger för glatta livet! Vi är ett gäng som framför allt gillar att sjunga, och vi bryr oss inte allt för mycket om hur det egentligen låter, vi går dit för att det är kul. Men faktum är att övning ger färdighet och vi är bra mycket tonsäkrare nu än när vi började. Det är avstressande och framför allt kravlöst att sjunga i vår lilla kör (alla är välkomna kl 18.30.) Nu har det faktiskt blivit lite trendigt också, tack vare tv: s ”körslaget”. Denna aktivitet kan varmt rekommenderas. Ett perfekt komplement till traditionell mental träning : ) Så, den relativt tomma kalendern börjar sakta men säkert bli fullklottrad. Veckorna springer redan nu iväg och om bara några få månader har vi en värmande vår här. Det ser jag fram emot. Det ska bli skönt att få köra ner fingrarna i jorden och börja pyssla om i trädgården igen. Vad härligt att återigen sätta sig på trappan med en kopp kaffe. Mina grannar brukar skoja om att det är ett säkert vårtecken när Anna sätter sig på trappan efter jobbet. Där värmer solen tidigt och det är min absoluta favoritplats. Ah, den som väntar på nåt gott… |
| 12 januari 2009 När telefonen inte ska ringa... Ibland kan jag bli så irriterad på ”småsaker”. Fastän jag har lovat mig själv tusen gånger att inte bli det. Som när någon ställt in mjölkpaket i kylen med typ två droppar mjölk kvar, eller när sonen kommer hem med endast en strumpa på foten när det är 3 minus ute. Vad är den andra strumpan brukar jag fråga? Han rycker på axlarna, slänger skolväskan på hallgolvet och springer upp till sitt rum. Egentligen är det ju bara att plocka fram nya strumpor och kolla lite extra dagen efter i skoltamburen om det ligger nån liten övergiven stumpa där, men det gör det nästan aldrig och jag får köpa nya strumpor var och varannan vecka. Något annat som är fruktansvärt irriterande är telefonförsäljare som ringer i tid och otid. För det mesta otid. Typ kl 20.15 en onsdag precis när barnen gått och lagt sig och en telefonsignal låter som en mistlur i tystnaden. Go´kväll säger en röst. Nä förresten, först är det alldeles tyst och bara klickar lite nånstans långt bort innan rösten kommer. Jag har hört att de ringer flera samtidigt och kopplar in det samtalet som svarar först. Det brukar nog vanligtvis vara jag. – Får jag störa en minut?, säger telefonisten i luren. – Nä, säger jag. Mina barn ska i säng nu. – Men detta tar bara en minut. – Jag har faktiskt Nix så du får inte ringa mig, svarar jag trotsigt. För det är ju sant. – Ja, men nu är det så att jag ringer dig från Hus och Hem och vi vill så gärna ha tillbaka dig som prenumerant, det kostar just nu bara 179 kr och då får du på köpet en yoga-dvd och ett snö-halsband och en necessär. – För hur många nr då? Undrar jag misstänksam. – 5 nr och porto o frakt kostar bara 49.90 – Nä, tack säger jag – Men det här erbjudandet kommer inte tillbaka och det är bara för våra gamla prenumeranter. Nu har dottern vaknat till och skriker – Maaaaammaaaaaaa, jag kan inte sova!! Jag ger upp, tackar stressad ja (!) till prenumerationen med en försäkran om att den kan sägas upp när som helst och ska just lägga på när säljaren i luren säger: – Då ska vi bara upprepa avtalet som spelas in, det räcker med att du svarar ja. – Jaaa, säger jag snabbt och slänger på luren. Jag springer en trappa upp till dottern ger henne en puss på pannan och ber henne lova mig att aldrig bli telefonförsäljare. Hon mumlar till svar, och vänder sig om och somnar gott. Nere hör jag telefonen ringa igen men skiter i den. Två veckor senare får jag ett paket i postlådan. Den senaste Hus och Hem, ett halsband som jag faktiskt redan har, och som utlovat en yoga-dvd. Men vad necessären tagit vägen är fortfarande ett mysterium... |
| 30 december 2008 Smärtan var grym... När jag på Julaftons morgon skulle ta den obligatoriska promenaden med min lille dvärgschnauzer trodde jag inte att jag 2 sekunder senare skulle ligga vrålande nedanför trappan alldeles mörbultad! Den var hal, trappan alltså. Snorhal och den skvallrade inte om det med någon glittrande hinna, nä, den såg ut precis som vanligt när jag satte ned min fot. Men halkade gjorde jag och efter en hisnande luftfärd landade jag fem trappsteg längre ned med ett knak! Ett knak som lät precis som om att ett revben gick itu. Det fanns ingen chans för mig själv att ta mig in igen, smärtan var grym. Andan tappade jag ju med men när jag åter fyllt mina lungor med luft skrek jag ända tills min man öppnade dörren och undrade vad som hänt. Min lille vovve stod förvånad bredvid mig och gnydde, kissnödig och chockad. Stödd på min make kom jag upp och in och fick jag lägga mig på soffan och försöka få ner lite syre i lungorna. Med viss möda gick det. Jag förstod att Julen för min del skulle bli relativt lugn! I denna soffan har jag bänkat mig sedan dess. I nästan en vecka har jag ojat mig och krampaktigt grimaserat när jag tvingats hosta. Ipren-kartorna har tömts och min första hela natts sömn fick jag i går. Vem hade anat att en härlig morgonpromenad skulle få mig däckad i en vecka? Jag som aldrig kan vara still annars. I dag har jag faktiskt börjat känna mig lite bättre. Blåmärkena har gulnat och i morgon ska nyår firas med buller och bång med alla goda vänner. Men några höga klackar blir det inte för mig. Troligtvis ska jag ragga upp några broddar att fästa på skorna så jag går säker i nyårsnatten..kanske har mormor några på lager? Bra uppfinning det där. Ja, ja från mig till er: Ett Gott Nytt År på er alla, ta det försiktigt och snåla inte med saltet därhemma på gångar och trappor! |
| 17 december 2008 Jag har det så bra... Häromdagen när jag gick min morgonpromenad med hunden, lite lagom halvstressad som jag alltid är kl 07.15 varje morgon, slog det mig att jag har det så bra! Alltså, jag har väl vetat länge att jag haft det bra, men nu kändes det så där extra bra-bra. Vissa dagar är väl bara sådana. Barnen hade precis vinkat hej då och traskat iväg till fritids. Deras obligatoriska frukt var nedpackad och de hade båda utan större protester tagit på sig fingervantar och mössor. Jag hade med dramatisk röst sagt att det ÄR vinter även om det inte syns, och då måste alla under 15 ha mössorna på. Det köpte de, konstigt nog, och var glada för de nya mössorna jag fixat veckan innan. Själv hade jag inte fått på mig något över mina öron och de var redan efter 150 meter stenhårda och tomatröda. Trots detta njöt jag verkligen av den lilla morgonturen. Luften var ganska kall och det var klart i luften. Jag plockade upp den nysläppta hundbajsen och den rök lite när jag vände på påsen och knöt ihop. Jag är en av allt för få hundägare som plockar upp efter min valp. Jajemen, duktig ska man va! Andra som gått samma runda före mig struntar tydligen i sånt för man får cirka var tionde meter lyfta lite extra på fötterna för att slippa få en sula full med hundskit. Trots detta och trots att fingrarna nu höll på att domna bort kände jag mig lycklig, och detta en tisdag morgon! Tisdagarna är annars värst tycker jag. Man är lite trött efter helgen, då man vänt på dygnet och det är jättelångt kvar till fredag. Tisdagarna brukar verkligen sega sig fram. En vän till mig tycker absolut att måndagarna är värre, men jag håller inte med. Måndagarna går av bara farten, på tisdagen kommer liksom vardagen ifatt igen. När min lilla promenad var över hoppade jag och hunden in i bilen för att åka till jobbet. När jag backade ut höll jag på att köra på en tant som cyklade. Det far väldigt många cyklister på vår gata och bakrutan var liksom dimmig och jag har inte lärt mig alla knappar på vår nya bil, så sikten bakåt var lika med noll. Som tur var skymtade jag nåt i sidobackspegeln och bromsade i tid. Man kan ju undra vad en liten dam i åttioårsåldern gör ute en tisdag morgon strax innan halv åtta. Dessutom cyklandes i kylan. Kanske kände även hon sig lycklig och ville ut och röra på sig. Eller så var hon senildement och hade rymt från hemmet. Det hade varit hemskt att köra på en lycklig tant, eller en yr med för den delen. Det hade definitivt sabbat min måbra-känsla! Ibland måste man nog påminna sig själv lite om att man verkligen har det bra. Det är ju annars så mycket elände runt om i världen. Ta hand om varandra lite extra nu i stundande juletider och försök att njuta av varandra och av dagen! |
| 10 december 2008 Utan TV... I nästan tre veckor har jag varit utan tv! Eller i alla fall nästan utan tv, för bilden är så dålig att vi kan ha frågesport om vilken kanal vi tittar på. Hela rutan är full av små pixlar och då och då hör vi genom bruset några ord. Om vi har tur. Under denna tid har vi några dagar faktiskt haft perfekt bild, åtminstone korta stunder och vi har hoppfullt börjat tro att det på något mirakulöst sätt har löst sig självt. Men dagen efter är det likadant igen och vi får ännu en tv-fri kväll. Naturligtvis har vi klagat och försökt bevisa för vår tv-leverantör att det minsann inte är något fel på vår antenn, den har ju fungerat perfekt i flera år, utan det måste vara något fel på boxen eller sändningen. Utan resultat. Dessutom började vårat strul exakt samtidigt som hos grannen, det kan väl inte vara en tillfällighet? Detta dilemma innebär att jag har noll koll. Jag vet inget om ”Idol”. Jag ser inte på ”Bonde söker fru” och ”Stjärnor på is” har helt gått mig förbi. Visst, jag har ju läst löpsedlar och hört om alla sammanbrott och tårar hos dem som åkt ut men hur det går med herr Timells husrenovering eller vems liv det experimenterades med sist i ”Dr House” har jag ingen aning om… och lika glad är jag för det! Jag saknar faktiskt inte tv-tittandet speciellt mycket. Det skulle vara sporten i så fall och en och annan dokumentär, men det går ju att se via nätet. Likaså julkalendern för barnen, det blir datorn då med. Det är fantastiskt hur mycket tid man får över när man inte lägger kvällstimmarna på tv:n. Nu har vi här hemma bestämt oss för en annan tv-leverantör med diverse kanaler. Ordningen återställs, barnen jublar. Men jag tänker nog ta en tv-fri kväll då och då även om allt fungerar som det ska. |
| 3 december 2008 Att matas med tråkiga nyheter Det har blivit vardag nu. Att matas med tråkiga nyheter alltså. Vareviga nyhetssändnig på radio och tv kommer nya rapporter om nedläggningar och varsel. Minskad orderingång och svikande marknad är verklighet för flertalet företag, inte minst i vår region. Lågkonjunkturen och finanskrisen har oss i sitt fasta grepp, rädda sig den som kan! Jag lider verkligen med dem som förlorar sina jobb. Arbete betyder trygghet, en säker inkomst och en viktig social faktor för de allra flesta av oss. Allt för många har fått en tråkig julklapp i år. Än så länge har jag klarat mig bra. Jag har ett jobb att gå till och jag känner inte av rådande finanskris så mycket. Livet rullar på som vanligt..än så länge. Men ingen går säker. Det jag blir trött på är att man varje nyhetssändning måste höra om hur många tusen som varslats denna månad och se en poshig börsanalytiker kommentera börsens upp och nedgångar. Jag förstår att det är ett visst nyhetsvärde men kunde man inte då och då klämma in något positivt i allt mörker? Det är väl viktigare än nånsin att plocka fram små ljusglimtar? Tänk på allt vi har att glädjas åt! Den stundande julen, fina Luciatåg, pepparkakor med ädelost och glöggkvällar. Nyårsfesten och mellandagsmys. Har vi tur kommer några snöflingor nedsinglandes med. Tänd ett ljus och njut. |
| 26 november 2008 Det svors, skreks och knuffades... Eftersom det lackar mot jul tänkte jag att det vore en god idé att börja med julklappsinköpen lite tidigare än vanligt i år. Vår familj är barnsligt förtjusta i paket så finns det en hel del att fixa innan den stora dopparedagen. Sagt och gjort, jag och två av mina arbetskamrater bestämde oss för att åka till Gekås i Ullared och börja vår presentshopping där. Vi konstaterade att vi borde åka innan december och att dagen före barnbidraget kommer borde vara den bästa dagen för att shoppa loss. Vi gav oss av vid 13-tiden och kom efter en regnig åktur till en välfylld parkering. Efter en stunds kretsande hittade vi en tom parkeringsruta, varsin kundvagn och kom faktiskt in på Gekås utan att köa! Det är vid denna tidpunkt det otäcka börjar. För de som inte brukar besöka Ullared kan jag berätta att det sker någon slags förvandling när man passerar portarna. Folk blir som besatta! Efter bara några få minuter hade min vännina blivit påkörd, inte bara en, utan fyra gånger av samma ”tant”. Sår på hälsenorna toppar med all säkerhet ”shoppingskadelistan”. Sedan ska man ju inte tro att man kan gå med sin kundvagn vart man vill ...nä, man får vackert följa strömmen och försöka avvika från den när första bästa chans ges. Så trots att vi slapp köandet på vägen in i varuhuset var det fullt i gångarna när vi väl kommit in. Värst var, inte helt otippat, leksaksavdelningen. Naturligtvis beror detta på riktigt bra priser och ett hyfsat sortiment. Även jag fick ner en och annan pryl från hyllorna. Men bara för att man vill handla billigt behöver man väl inte bli otrevlig? Folk var som galna. De körde på varandra, fingrar klämdes mellan kundvagnar. Det svor, skreks och knuffades. Helt i onödan, leksakerna såg ut att räcka till de flesta som var där. Här och var i gångarna hördes hjärtskärande gallskrik från väl nedbäddade spädbarn som kanske hade det lite väl varmt i sina åkpåsar. Det var till och med en kund som svimmade ...snacka om att offra sig för att hitta den perfekta julklappen! Puh! Allt skrik och sorl till trots fick vi alla tre en hel del handlat utan att klämma eller sparka på någon. När de gula kassarna lastats in i bilen och vi styrde kosan hemåt var vi nöjda med våra fynd. Men en varning till alla som tänker åka dit. Utrusta er med plåster, öronproppar och fem-kronor (så ni kan ta en fika paus) plus en stor portion tålamod. Då kanske ni liksom vi kommer hem någorlunda helskinnande. Lycka till! |
| 18 november 2008 Jag rekommenderar hundar till alla stressade människor Nu har det blivit november. En väldigt mörk och grå november. När jag var liten har jag för mig att alla vintrar var vita med gnistrande härlig snö. Även november! Mina barn har knappt upplevt en vit vinter. Har vi tur får vi snö en vecka och panikåker pulka och snowracers för att liksom ta vara på det lilla man får. De har knappt behövt vinterkängor utan gått i fodrade gummistövlar hela vintrarna och vadat fram i vattenmassorna.. När jag tittar ut genom köksfönstret ser jag att vi även detta år glömt att bära undan studsmattan för vinterförvaring. Det är en sådan där blå, stor och fruktansvärt ful studsgrej som barnen älskar. Vi har haft den i två somrar och låtit den stå ute sedan vi köpte den. Den känns så stor och svår att få undan och förresten så har redan det blå plastiga överdraget som ska skydda vid fjädrarna blåst sönder. Kanske överlever den inte en vinter till ute. Måste ta tag i det redan i helgen. Det är så typiskt oss att inte orka. Övriga sommarprylar är i alla fall undanburna och inpackade i förrådet för vintervila. Trädgården ser märkligt öde ut. Kal. Till sommaren kanske vi kan plantera några fler buskar och träd som är fina även på vintern. Men småfåglarna har hittat till oss i år igen. De sitter redan på mitt fina EvaSolo-fågelbord och undrar vart deras mat är. Får inte glömma fågelmat när jag handlar ikväll. De stackarna måste ju även de få lite gott. Trots att det är regnigt och grått ute måste jag säga att sedan vi skaffade hund tänker man inte lika mycket på det dåliga vädret. Man bara konstaterar att det är dags att kränga på sig regnbyxor, jacka och mössa och ge sig ut. Det är ingen idé att gnälla för man slipper ju inte undan. Innan hade jag absolut använt vädret som en ursäkt för att stanna inne i soffan om regnet piskade mot rutorna. Men faktum är att efter kvällsrundan, när man väl kommer in, får av sig det som blivit blött och tänder upp i braskaminen mår man så bra. På köpet känner man sig nyttig och får en glad hund. Det kommer säkert dagar då jag suckar över promenaderna, men just nu känns de som en bonus. Jag rekommenderar hundar till alla stressade människor. En promenad där man inte gör något annat än promenerar rensar ut hjärnan och några friska djupa andetag därtill kan aldrig göra någon skada. |